Under rubriken "Skolan sviker grovt ADHD-barnen" går FP-politikern Birgitta Wallner (GT 27 maj) till attack mot skolans personal:
"Vad är det för fel på skolans personal, som inte har kapacitet att tolka alla de tydliga tecken som barnet uppvisar? Ska det vara så svårt att lära sig vilka symptom ett barn med Damp, ADHD eller autismstörning uppvisar? Ingår inte detta i lärarutbildningen? Och hur fungerar skolhälsovården egentligen? Är de lika inkompetenta och handfallna vad gäller dessa barn?"
Skolan ska inte klassa
Man kan dela Wallners upprördhet över bristande resurser för uppföljning av barn som enligt henne är "svikna av hemmet (oftast) och svikna av samhället". Skolans personal ska dock absolut inte genom bokstavsdiagnostisering förväntas klassa oroliga barn som genetiskt funktionsstörda. Vilket Wallner kräver. Och vilka är egentligen metoderna hon rekommenderar?
Handlar det om ökat stöd till arbetslösa och ensamstående föräldrar och starkt utökade pedagogiska resurser till skolan? Men nej, Wallner framför inga sådana krav. Det är personalen som angrips för "inkompetens, ignorans, och brist på empati".
Känner Wallner till att Damp är en numera helt övergiven diagnos? Inser hon att ADHD-diagnosen är problematisk eftersom den är så diffus att den nu sprids som en löpeld bland rastlösa barn och vuxna som sedan regelmässigt medicineras med narkotikaklassade medel. Enligt en färsk engelsk studie är det dock bara en av fem med ADHD-diagnos som har någon liten påvisbar genetisk störning.
Wallner sprider myten att "en övervägande del av dem som sitter i våra fängelser har ADHD". Detta synsätt innebär en återgång till artonhundratalets uppfattning om kriminalitet som något ärftligt. Detta kan inte vara Fp:s kriminalpolitiska linje? Utan vetenskapligt stöd har uppfattningen basunerats ut i samband med den i läkarkretsar så hyllade Norrtäljeundersökningen.
Gotland har rekord i diagnoser
Detta försök med ADHD droger till interner har ännu inte kunnat presentera den obligatoriska ettårsuppföljningen. Antagligen är resultaten alltför nedslående.
Känner Wallner till de stora långtidsundersökningar (MTA och Raine) som visar att medicinering på sikt helt saknar positiv effekt, men ger tillväxtrubbning och förhöjt blodtryck?
Och är inte Gotland ett lite felvalt exempel i sammanhanget? Ön har ohotat Sverigerekord i ADHD-diagnoser. Mer än 6 procent av alla pojkar mellan 10 och 14 år får centralstimulerande medel. En ökning med 27 procent på ett år. Är detta på tok för lite enligt Wallner?
Enligt en holländsk studie kan ett stort antal diagnostiserade barn bli helt besvärsfria genom kost utan allergiframkallande inslag. Brist på fri lek under barnens uppväxt har även visats ha stor betydelse för att utveckla ADHD-beteende (rastlöshet och ouppmärksamhet). Genom den fria leken utvecklas kreativitet och empati vilket även påverkar skolarbetet mycket positivt. Kan man hoppas att det är åtgärder i enligt med dessa rön som Wallner förespråkar - samt att hon förmår formulera krav på sin regering