Vilket är ja när man säger nej?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Han jämför med andra arenaprojekt i landet som inte har gått som man tänkt och där kommunerna fått gå in och ta över.
Hade arenaprojektet på Gotland varit ett gigantiskt bygge med hopp om att leva på stora konserter, landskamper och andra nationella och internationella stortävlingar så hade jag stämt in i denna oro.
Men nu är det ju inte riktigt så det är tänkt.
Södervärnshallen är utdömd. Den går inte att använda för våra elitlag och är ärligt talat inte värdig så mycket annan idrottslig verksamhet heller.
Solbergabadet har levt på konstgjord andning många år nu.
Vi skulle alltså ändå ha fått bygga en ny idrottshall nånstans i Visby. Och ett nytt badhus.
Nu slår man samman dessa och kryddar med möjlighet för operatören att tjäna pengar på den lockelse en sådan anläggning på en sådan plats kan ge.
Men grunden är ju ändå idrottens behov.
Mats Linder skulle kanske gå in på kommunens hemsida och söka efter ledig lokal för idrottsutövning på kultur- och fritidsförvaltningens eminenta sökfunktion.
Det är svårt att hitta tider och efterfrågan är klart större än tillgången. Självklart ska hårdsatsande lagidrotter ha förtur på halltider, men det finns också många andra föreningar som skulle vilja ha mer halltid. Det finns kompisgäng som vill träna i hallarna. Och inte då hänvisas till klockan 8 en söndagsmorgon eller klockan 22 en tisdagskväll.
Genom en ny modern anläggning kan halltider för motionärer frigöras i de mindre idrottshallarna. En ny modern badanläggning lyfter vattenidrotten men kommer med stor sannolikhet även att locka till sig motionärer och allmänhet som genom detta ökar folkhälsan.
Förutom det enkla faktum att vi får en ny härlig mötesplats i Visby.
Det är lätt att säga nej till en arena men vad är det då man samtidigt säger ja till?
Två separata andra byggen utan möjlighet till kommersiell krydda?
Eller ska vi säga nej till det också och lägga ner alla ambitioner på idrott på elitnivå, låta Södervärn och Solberga rasa utan att ersätta dem?
Det tycker inte jag låter särskilt bra för framtiden.