Storbritanniens premiärminister David Cameron (konservativ) vill inte lämna EU. Däremot vill han ha en ordentlig genomlysning av vad EU är och ska vara.
Om unionen utvecklar sig i den nuvarande riktningen, mot mer överstatlighet och en politisk union, är han beredd att leda Storbritannien ut ur EU efter en folkomröstning tidigast år 2015. Fram till dess vill britterna ha svar på vad EU ska vara i framtiden.
Kritiken mot Cameron låter inte vänta på sig. ”EU är ingen à la carte meny där man kan plocka de rätter man vill ha”, säger vår egen europaminister Birgitta Ohlsson (FP). Listan över liknande uttalanden kan göras lång. Gemensamt för kritiken är att den tjänar som bländverk framför Camerons egentliga fråga: Vad ska EU vara?
Frankrikes utrikesminister Laurent Fabius (socialist) instämmer i kritiken mot ”EU à la carte: ”Tänk att EU är en fotbollsklubb, då kan man inte komma och säga att man vill spela rugby.”
Utrikesministerns synsätt är spegelvänd mot den brittiska kritiken av den riktning EU tagit: varför har reglerna för fotboll kommit att likna rugby? Storbritannien gick inte med i ett europeiskt samarbete som i nuläget verkar ha målet att bli ett Europas förenta stater.
Eurokrisen används som en hävstång för att vidga gemenskapens kompetensområde. Stabilitetspakten och bankunionen hade knappast varit möjliga utan den ekonomiska krisen. En kris som delvis har sin grund i att länder som Frankrike och Tyskland inte tyckte att de behövde följa vare sig reglerna för fotboll eller budgetunderskott.
Nu används den ekonomiska krisen för att driva igenom en så kallad Tobin-skatt, en skatt på finansiella transaktioner, som starka krafter dessutom vill ska gå direkt till EU. Att ens komma på tanken att ge unionen något som liknar en självständig beskattningsrätt (rent formellt går dock inte pengarna direkt till EU:s kassakista) skvallrar om vad som är att vänta om inte EU:s maktanspråk stävjas i tid.
Sverige har verkligen inget att vinna på att Storbritannien lämnar EU. Tvärtom har vi mycket att förlora. Vi står nära britterna i många viktiga frågor, som frihandel och reformering av EU-budgeten. Utan britterna skulle vi få svårare att vinna gehör för våra frågor.
Vilken tur då att Cameron inte vill lämna EU, utan vill få till stånd en tydlig färdväg för unionen – bort från federalism och byråkrati, mot handel och ekonomisk utveckling. Våra egna EU-vänner hävdar ofta att svaret på Europas problem är mer EU eller integration. Det är fel. Vi behöver tvärtom en tydlig gränsdragning mellan nationell suveränitet och EU:s maktanspråk.
Sverige ska ta chansen att tillsammans med Storbritannien och andra EU-länder sätta press både på kärnan Tyskland–Frankrike och en alltmer självmedveten EU-kommission.
Om vi säger nej till en europeisk federation och beskattning från Bryssel, måste vi göra det nu, innan det är för sent. Cameron vill inte lämna EU, han vill bara ha ett annat EU. Sverige borde fundera på vilket EU vi vill ha.