Jag trodde att det äntligen skulle ha kommit fram ett nytt namn till partiledarposten i förra veckan efter det att distrikten hade träffats. Men tvärtom står det ännu och stampar på ruta ett. Man kan inte enas om något av de namn som förts fram. Andra vill inte ställa upp.
Är det inte dags att inse att den process som ska leda fram till en ny partiledare är passé?
Vi medlemmar röstar på ombud som ska representera oss på extrakongressen nu i mars. Men då varken vi eller ombuden ännu vet vilka namn som förs fram kan vi inte heller veta hur de valda ombuden ställer sig till namnförslagen. Därför blir det lite av grisen i säcken att välja rätt ombud.
Hur röstar mitt ombud?
Kanske vill det ombud jag valt, rösta på en partiledare jag inte önskar mig? Processen skulle ha varit klar innan ombudsvalet för nu blir demokratin lidande.
Kongressen skulle ha haft flera namn att ta ställning till och inte bara det enda som valberedningen tydligen inte lyckats vaska fram. Jag hade en minidiskussion med vår riksdagsledamot Christer Engelhardt (S) om detta, men jag tror inte han riktigt förstod vad jag menade. Det är alltså ingen kritik mot ombuden, utan på det system som ger de här märkliga effekterna. Det passade säkert bra för några årtionden sedan, men idag har vi mycket större möjligheter att kunna göra detta val mer demokratiskt.
Långt tidigare skulle det ha gjorts klart att den som säger nej inte ska tillfrågas mer. Den som säger nej ska respekteras för det. Istället har man tjatat på än den ene, än den andre fast de har upprepat sitt nej. Mycket tid förspilldes där.
Det påminner lite om gamla bondkalas där det ansågs fult att gå in först i huset. Därför skulle det trugas ordentligt innan. Är det värdigt ett modernt parti att ha samma ambition?
Varför inte Lena?
När nu inte heller de andra namnen verkar falla alla partidistrikt på läppen så borde man ha sökt i en vidare krets. Den som blir vald kommer att växa med uppgiften och det är ingen garanti att en gammal parti- och regeringsräv är det bästa alternativet.
En sak har man åtminstone gjort klokt. Man ser över hela toppen för att få bästa bredd. Men jag förstår inte varför Lena Sommestad inte är längre upp i listan över tänkbara partiledare? Någon som har friska visioner och en vilja att göra något borde ses som en allvarlig partiledarkandidat. Och definitivt någon som kongressombuden borde kunna rösta på vid kongressen.
Vem tänker de ombud jag varit med och valt rösta på? Jag vet inte och troligtvis inte de heller i skrivande stund.
De ställs liksom jag inför fullbordat faktum. Den kandidat som valberedningen tagit fram. Alternativet är... ingen annan.