Eva Bofride ger mig gott betyg när hon kallar mig lojal socialdemokrat. Bofride är lika lojal centerpartist. Och så ska det naturligtvis vara. Men Bofride har missat att jag även kritiserar socialdemokrater som gör tokiga beslut. Men nu gör Alliansen så mycket tokigt att det är fullt upp på den kanten.
Det är svårt att anklaga Hanna Westerén (S) för att vara ansvarig för att Åkermanskas "anställning" av Marie Hammarlund när det var Alliansen som styrde när beslutet togs. Men Eva Bofride vill kanske ge sitt eget parti en känga istället? Det är alltid politikerna som ger direktiv, tjänstemän verkställer. Gör de tjänstefel ska de ta konsekvenserna, men inte när de följer direktiv som de gjort här.
Regeringen sa redan före valet att de skulle se över reglerna, när fallet med den cancersjuka kvinnan som trillat mellan stolarna kom fram. Men vad har man gjort? Ingenting verkar det som. I ärlighetens namn ska det sägas att Ulf Kristersson (M) sannolikt inte varit med och bestämt alla tokigheter, men företrädaren Husmark-Persson (M) var det definitivt och partiet är detsamma.
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström säger i DN debatt att hon vill ha åtgärder mot oseriösa arbetsgivare som missköter sig när de tar emot långtidsarbetslösa. Vi får väl se vad det blir av det. Det räcker inte med prat, man måste agera också.
Problemet med regeringen är att de mer ser till kassakistan än till utsatta människors väl och ve. Naturligtvis tycker regeringen att de gör en god sak. Men som Lennart Petersson skriver här intill så blev det fel och man vill inte ens erkänna det. Regeringen har ett uttalat syfte när de vill "stimulera" arbetslösa och sjuka att söka jobb genom att försämra deras villkor. Visst har några fått jobb på så sätt, men det finns ändå närmare en miljon svenskar kvar som inte mår så bra av den politiken. Att slå på den som ligger är inte snällt även om syftet är gott.
Wera Svensson bredvid, och även Marcus Persson i onsdagens Gotlänningen, hävdar att vi måste acceptera lägre (ingångs) löner för företagen har annars inte råd att anställa. Det kan vara så i en del fall, men då måste man samtidigt ha lägre matpriser, hyra och så vidare för de springschasar och unga som får låglöner.
Med egen erfarenhet av långtidsarbetslöshet och med ett lågavlönat jobb vet jag att maten kostar lika mycket för mig som för Wera Svensson. Tänk att det alltid är så enkelt att tala om att andra ska ha lägre löner när man själv sitter säkert.