Vilseledande om Palestina

Politik2006-01-30 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag skrev i förra krönikan att valet på Västbanken är en skenhändelse. Det var inget ringaktande av palestiniernas försök att ordna sitt interna styre.
Valet härom dagen var på många sätt föredömligt. Men maktpolitiskt förändrar det ingenting i Mellanöstern, i alla fall inte på kort sikt.
Israelerna behåller sitt grepp över de ockuperade områdena. Risken är rentav att de tar valresultatet som förevändning för att stärka greppet om Västbanken och östra Jerusalem.
En del uppgifter tyder på att de till och med planerar att införliva delar av de ockuperade områdena i Israel.

Israel kontrollerar allt
Allt tal om en palestinsk "president", en palestinsk "regering" och ett palestinskt "parlament" för tankarna till en självständig stat som kontrollerar sitt territorium, sina gränser och som tar suveräna beslut om sina egna förhållanden. Så är det ju inte alls.
Vad palestinierna har är ett slags kommunalt självstyre i ett område som trasas sönder av israeliska bosättningar, motorvägar och vägspärrar.
Numera också en hög mur tvärs igenom palestinska byar. Israel kontrollerar dessutom luftrum och gränser, och israelisk militär gör av och till raider in i Västbanken.
"Självstyrets" polis har av ockupationsmakten Israel - och västvärlden - tilldelats uppgiften att garantera den inre säkerheten och förhindra terrordåd mot Israel. En hopplös uppgift med tanke på de stämningar som råder i de ockuperade områdena. Den blir inte lättare av att Israel ibland inkluderar den palestinska polisen i sina bestraffningsaktioner och förstör polisstationer, kommunikationsutrustning och fordon.

Talet om självstyre ligger i israelernas intresse, eftersom de då har någon att skylla ockupationens följder på och kan fortsätta att i lugn och ro bygga ut sina bosättningar på ockuperad mark. Västeuropa spelar i stort sett med i detta spel.

Islamistiska krafter växer
Svenska medier deltar i mörkläggningen av de verkliga förhållandena genom att till exempel tala om palestiniernas "parlamentsval". Palestinierna kallar det själva för ett lagstiftande råd (Palestinian Legislative Council, PLC).
Men som mätare på de opinionsförskjutningar som nu äger rum i arabvärlden är det palestinska valet nog så intressant.
Hamas storseger visar att islamistiska krafter växer sig allt starkare och att demokrati inte automatiskt leder till att "västerländskt" sinnade sekulära grupper får kontrollen i arabvärlden, som USA hoppas.
Fria val kan tvärtom leda till att islamistiska krafter tar över i länder som t ex. Egypten. Precis som skedde i Algeriet, där de hindrades från att tillträda regeringsmakten genom en militärkupp.
Menar vi något med talet om demokrati i arabvärlden, måste vi vara beredda att acceptera resultaten av fria val även när vi inte gillar vinnarna.
För Europa borde detta inte vara något större problem. En gång i tiden kallade vi alla afrikanska befrielseledare, inklusive Sydafrikas Nelson Mandela, för terrorister.

Nackdel för kvinnorna
Att Hamas blir den ledande politiska kraften bland palestinierna är ett problem på kort sikt och till nackdel för kvinnorna. Men på längre sikt är det en fördel att Hamas tvingas ta politiskt ansvar.
Är det några som kan avväpna Hamas och stoppa terrordåden, är det Hamas´egna ledare. Det lär också bli mindre tal om Israels utplånande när verkligheten tvingar fram samarbete och kompromisser.
Samtidigt får Israel räkna med hårdare motstånd mot ockupationen, vilket också är bra för båda parter.
Utan ett israeliskt tillbakadragande från Västbanken och östra Jerusalem blir det ingen palestinsk stat och därmed inte heller någon fred i området.