Vinden vände och bara Gud vet varför
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Länge såg det nämligen väldigt dystert ut för det brittiska konservativa partiet. Opinionssiffrorna var rena skräckläsningen. Den stillsamme och eftertänksamme Gordon Brown hade efterträtt den viljestarke men kontroversielle Tony Blair som partiledare för socialdemokratiska Labour (och som brittisk premiärminister). Brown, Blairs pålitlige finansminister, en av hjärnorna bakom Nya Labour, som i efterdyningarna till Margaret Thatchers liberalkonservativa regim trätt in och ritat om hela den politiska spelplanen i Storbritannien.
Många konservativa hade trott att Browns lite ofina försök att tvinga Blair från tronen skulle ligga honom i fatet när han själv blev partiledare. Men den effekten visade sig vara bara en önskedröm. Nej, allt gick fint för socialdemokraterna. De konservativa hade problem.
En och annan politisk analytiker hade förmodligen redan börjat skissa på artiklar om arvet efter det konservativa partiets ledare, David Cameron. Det fanns ju förresten inte så mycket att skriva. För vad hade han egentligen åstadkommit? En ny logotyp, en grönare framtoning, en mjukare retorik. Ingen riktig uppdatering av partiets politik. Cameron var "style, not substance". Inom partiet började folk bli nervösa. Det ryktades till och med om försök att avsätta partiledaren. I upprinnelsen till ett val.
Jo, för i Storbritannien utlyser premiärministern själv parlamentsval. I stort sett när han vill inom en given tidsram. Och med så goda opinionssiffror för Labour måste det ha tett sig lockande, även om Brown inte varit premiärminister i mer än några månader.
Men så vände allting. Och nu finns det goda skäl att tro att de konservativa tar hem valet, när lagen till slut tvingar Brown att utlysa ett. Hur lyckades de konservativa vända vinden? Vad gjorde socialdemokraterna fel?
Det var ju det där med de borttappade patientregistren. National Health Service, det brittiska sjukvårdssystemet, tappade bort uppgifter om 160000 patienter, som skulle integreras i en ny databas. Alla anklagade regeringen.
Och sedan var det den förhatliga arvskatten, populärt kallad "the death tax" i England. David Cameron har lovat att nästan avskaffa den, och det tilltalar onekligen medelklassväljarna.
Och så var det förlaget till en ny konstitution för Europa. Gordon Brown lovade att britterna skulle få folkomrösta om det, men höll inte sitt löfte. David Cameron låter tvärt om meddela att om Labour bestämmer sig för att ratificera fördraget utan att först fråga folket, ja då kommer de konservativa att riva upp det beslutet efter en eventuell valseger.
Frågan är dock om detta räcker som förklaring till de konservativas plötsliga uppsving i opinionsundersökningarna. Fan tro?t. Så vad hände egentligen? Tja, Gud vet - och bara han.