Visst finns det militär på Gotland. Det däremot många som är överens om att det, vid en eventuell invasion, skulle vara omöjligt att försvara ön. Alternativen är alltså att antingen upprusta, eller sluta tro att det är möjligt att försvara Gotland.
Men Försvarsmakten är ändå väldigt närvarande. I förra veckan kom beskedet att Försvarsmakten säger nej till byggandet av en vindkraftspark i Hablingbo. Anledningen är att det skulle komma i konflikt med totalförsvarets intressen. Andra områden som fått nej av samma organisation är File Hajdar i Othem, Hall och Risungs i Rute. Bland annat för att det skulle kraftigt störa förvarets tekniska system som det hette.
Resultatet blir att Gotland får leva med att den strama försvarsbudgeten gör att ön inte kommer att kunna försvaras men samtidigt är området allt för viktigt för försvarets system. System som antagligen mest kommer att gynna fastlandet.
Gotland har verkligen dragit den försvarspolitiska nitlotten.
Det sorgliga, förutom att nya vindkraftverk skulle vara ekonomiskt gynnsamt för regionen, är att Gotland är som gjort för vindkraftverk. Med Gotlands placering långt ut i Östersjön blåser det här mest hela tiden, ändå är vindkraftverken än sparsam syn. Att jämföra Öland, som har liknande väderförutsättningar, där det i stället är svårt att missa alla vita snurrande pelare i det platta landskapet.
2011 så kom cirka fyra procent av Sveriges elanvändning från vindkraft. Det går att jämföra med Tyskland, som för övrigt har ett fullt fungerande försvar, där åtta procent av kommer från vind och där ambitionen är att år 2020 öka det till femton procent.
Region Gotlands har också höga ambitioner. Försvarsmaktens nej till de tänkta parkerna blir däremot ett hinder på väg till att bli "plusproducenter". Alltså producera mer än vad som används.
Försvarsmakten har en tendens att lägga sig i många vindkraftsbyggen. Ofta med hänvisning till att det blir svårt att öva med framförallt flyg i området. Inom Försvarsmakten finns det däremot ett uttryck "Train as you fight" där ambitionen är att övningar ska ske på samma sätt som om det varit skarpt läge. Med vindkraftverk som ploppar upp ur marken på alla möjliga ställen i världen är det inte omöjligt att strider skulle kunna ske i anslutning till dessa kraftverk. Försvarsmakten borde, i stället för att klaga, se det som en möjlighet att lära sig hantera även de terrängerna. Annars kommer de antagligen inte veta hur de ska gör det när det väl blir skarp läge.