I dag är det 27 år sedan reaktorolyckan i kärnkraftverket Tjernobyl i Ukraina. Sedan länge vet vi dock att olycka är ett väl starkt ord. Säkerhetssystem hade avsiktligt stängts av för att kunna genomföra ett experiment. Det ledde till världens första kärnkraftsolycka av sjunde och högsta graden, enligt INES (International Nuclear Event Scale).
Den andra inträffade för drygt två år sedan i Fukushima I, i Japan. Den senare var droppen för många och fick Tyskland att avbryta sitt framstående kärnenergiprogram för att gå över till en ”hållbar”, förnyelsebar energipolicy. Detta trots att risken för jordbävningar och tsunamis är närmast obefintlig i Tyskland till skillnad från i Japan.
Under de två år som har gått har vi sett vad det som av svenska miljöpartister hyllats som det tyska föregångsexemplet har lett till: högre elpriser, förlorade industrijobb, fler strömavbrott, samt ett ökat beroende av fossila bränslen.
Det är dock inte bara i Tyskland som politikerna förförts av talet om de alternativa energislagen. I Sverige ökar till exempel antalet vindkraftverk ständigt. Och det är inte utan konsekvenser. Det stör många människors tillvaro när de placeras för nära stadigvarande boenden, vilket sker alltför ofta, och det har inneburit problem även för fågellivet. Exempelvis har 50 nya områden pekats ut som lämpliga för vindkraftverksbyggande, vilket i hög utsträckning sammanfaller med de områden där kungsörnen finns i landskapet.
Många kommunpolitiker har också skapat sig en bild av vindkraftverken som goda investeringar.
Enligt en enkät från O2-vind (augusti 2012) och som kompletterats av Dagens Samhälle (oktober 2012) har 55 kommuner investerat i vindkraftverk i någon form och ytterligare 66 planerar att göra det.
Vindkraft kan visserligen vara en god investering, inte minst på grund av de statliga subventionerna i form av elcertifikat och skattebefrielse för el som tillverkas och konsumera inom kommunen. Dessa står för 20 respektive 25-30 procent av intäkterna i de fall som har granskats av Erik Lakomaa, doktor i ekonomisk historia och företagsekonomisk forskning vid Handelshögskolan i Stockholm, i den nya rapporten ”Kommunal vindkraft – En ekonomisk analys av kommunala vindkraftinvesteringar” (Timbro).
Lakomaa säger själv att det viktigaste han kommit fram till i rapporten är att kommunernas beräkningssätt skiljer sig väldigt mycket åt och att valet av beräkningsmodell kan avgörande: ”Om man räknar på exakt samma vindkraftverk, med samma antaganden om elpriser, pris på elcertifikat, livslängd och driftskostnader med Tanums och Knivstas kalkylmodeller skulle investeringen se ut att bli sju gånger lönsammare med Knivstas sätt att räkna”, säger han.
Att kommunpolitiker ägnar sig åt glädjekalkyler när det är dags att göra stora inversteringar är inte nytt, se bara till alla byggen av arenor, simhallar, äventyrsbad och allt vad det är. Det är i de allra flesta fall ett skamlöst slöseri med medborgarnas surt hoparbetade skattepengar. Det är respektlöst.