Konflikten i Ojnareskogen är nu en nationell fråga. Från att främst engagera befolkningen på norra Gotland blev den under sommaren en fråga för hela Gotland. Den senaste veckan eskalerade konflikten och blev en riksangelägenhet och en fråga för riksdag och regering. Dag efter dag kan vi följa händelseutvecklingen både lokalt och i riksmedia.
Gotland står i fokus. Har uppmärksamheten hitintills varit bra för Gotland? Både ja och nej. För Nordkalk? Definitivt nej. För miljöaktivisterna? Definitivt ja. För polisen? Sannolikt ja.
Företag som övervägt att starta verksamhet på Gotland (hoppas det finns sådana) riskerar dra den felaktiga slutsatsen att på Gotland finns en negativ inställning till näringslivet.
Krångligt med myndigheterna, bråk och dålig publicitet. Samtidigt har många fastlänningar nu uppmärksammat vår helt unika miljö, naturtillgångar och vilket värde vi sätter på rent vatten. Också ungdomarnas engagemang uppmärksammas säkert.
Nordkalk förlorar förtroende
För Nordkalk ser det sämre ut. Uppmärksamheten har uppenbart skadat företaget. Främst genom att de personer som haft som uppdrag att i media företräda företaget inte lyckats så bra, stundtals direkt olyckligt.
Omdömeslösa kommentarer typ "vi har vunnit" är inte bara okänsligt och otaktiskt, de blir självfallet ny tändvätska för demonstranterna. Företaget befinner sig opinionsmässigt i en nedåtgående spiral. För varje dag som går förlorar förtaget förtroende. En daglig plåga för de anställda. Senast misstankar om gifttunnor i Klinthagen, dolda med flera ton sten. En bön om att misstankarna är ogrundade.
Vänta på Högsta Domstolen
Folkbladets ledare efterlyste häromdagen att fältbiologerna borde skaffa sig en "mediestrategi". Rekommendationen hade passat bättre för Nordkalk.
Det bästa Nordkalk nu kan göra för att återupprätta sitt förtroende, vore att meddela att man i avvaktan på besked från Högsta Domstolen avbryter den fortsatta skogsavverkningen. Det är inte försent. "Är man stor och stark måste man vara snäll" (citat björnen Bamse).
Samtidigt en eloge till vår landshövding Cecilia Schelin Seidegård som vågar ta bladet från munnen. Hon verkar ha lite av Lillemor Arvidssons civilkurage. Intresset för natur- och miljöfrågor är sedan tidigare stort. Jag tror många gotlänningar nu eller till våren planerar en utflykt till Ojnareskogen för att på plats se och lära. Ett område som många av oss inte lärt känna tidigare annat en skog, längs vägen till Fårö.
Polisen har uppträtt bra
Polisen har som jag kan förstå, uppträtt mycket omdömesgillt och väl lyckats balansera de inblandade parterna. En grannlaga uppgift.
Ungdomarna då? Tråkiga övertramp har skett. Huvudsakligen utövar de sin lagenliga rätt att protestera. De är förtvivlade för att unik natur skövlas och att tillgångarna till rent vatten kan skadas.
En iakttagelse mitt i allt ihop: häromdagen i Gotlands Tidningar namnges några iblandade personer. Männen oftast med sina titlar, till exempel "arkitekt", "biolog", "skådespelare", "regionråd" med mera. Kvinnorna som namnges har inga titlar. Förutom med sina namn, anges istället vilken ort de kommer ifrån (sic!).