Alla har jämlik lön, men en del har mer jämlik lön.
Meningen ovan är en omskrivning av George Orwells bok Djurfarmen, där alla ska leva i ett jämlikt samhälle men där några ska leva mer jämlikt genom att ha det bättre än de andra.
Lite så tolkar jag Wera Svenssons inlägg 1 juli där hon inte tycker att det gör så mycket (ekonomiskt) om en kommunekonom får en väsentligt högre lön, medan det gör det om en större grupp begär en mindre höjning.
Hon har hela tiden slagit ner på alla, läs alla, löneökningar. Nu verkar hon ha accepterat att (de få) högavlönade kan få tjäna mer, medan de med lägre lön ska stå tillbaka. Är det socialdemokratisk politik? Nej, knappast.
Det är just genom höga lönelyft för några som får andra grupper att också vilja ha mer. Och eftersom det är väldigt svårt att sänka lönen för dessa grupper så får vi nya krav. Ytterst är det en del i lönepolitiken att minska löneskillnader.
Så länge vi accepterar att några ska få öka från 50 000 till 80 000 kronor i månaden så kommer dessa krav att fortsätta. Allt medan sjukvårdsbiträdet och lokalvårdaren får nöja sig med en lön under 18 000 kronor.
Bytt fot
Men den 12 juli har Wera Svensson bytt fot och säger sig stå för likalönsprincipen. Vare sig det är en kursändring eller att hon tidigare har uttalat sig oklart är det en välkommen sak. Men då krävs det också att hon inte heller godtar att de få fortsätter få jättelyft och fantasilöner.
Liksom Malin Dahlström tycker även jag att utbildning ska betala sig. Det är inte gratis att studera på högskolor och många drar på sig stora lån. LO försökte för något tiotal år sedan göra en lista över hur olika arbeten skulle lönesättas, men jag tror det föll på att många tyckte att just deras jobb var viktigast.
Betalar efter bärkraft
Vi har haft ett skattesystem där man betalar efter bärkraft. Detta med ett sidosyfte att utjämna de löneskillnader som alltid blir vid löneförhandlingar. Det har fungerat rätt bra tills den borgerliga alliansen under sina regeringsår kraftigt sänkt skatten för de redan välbeställda medan det har bantats på offentliga områden som skola och sjukvård.
Marcus Persson på Gotlänningen ondgör sig över att värnskatten ännu är kvar då den förhindrar en klassresa. Jag tror inte att särskilt många låter bli att skaffa sig en högskoleutbildning eller "finare" jobb bara för att skatten är lite högre för högre lön.
Persson kan ju berätta hur man ska ersätta de X miljoner kronor som ett borttagande av värnskatten utgör. Att det ska vara självgenererande är det nog inte många som verkligen tror på.
I den samhällskritiska TV-serien Hem till byn, säger den gamle skogsarbetaren att: "Vi fick motorsågar och fällde fem gånger så många trän. Men vi fick bara några ören i högre lön."
I en bok från 1930-talet, vars namn och författare jag inte kunnat hitta trots idogt googlande, säger denne att vi ska automatisera mera för att få bort de tunga och farliga jobben. Istället ska vi få mer fritid att kunna göra samhällsvårdande insatser medan robotar sköter tillverkningen.
Idag är vi där, nästan. Industrin har gjort sig av med allt fler anställda, men vinsten går inte till folket utan till några få i toppen i företagen. I längden kommer inte ett sådant samhälle att överleva för när skillnaderna blir för stora kommer till slut en reaktion.
"Vissa är mer jämlika än andra". Djurfarmen verkar redan vara här.