Jag har svårt att känna igen mig i Eva Bofrides replik om vinster i välfärden i gårdagens Gotlänningen.
Var har jag skrivit att hon ”skickats fram” för att försvara Annie Lööf? De argumenterar för samma sak och själva utgångspunkten i Eva Bofrides ledare 14 februari var en ordväxling mellan just Annie Lööf (C) och Jonas Sjöstedt (V). Men varför skulle jag påstå att det inte är egna åsikter när Centerledarens synpunkter stämmer med Centersidans ledartext?
Jag hittar inte heller några hänvisningar till ”objektiva fakta” i det jag skrivit. Vi är båda i åsiktsbranschen, som alla ledarskribenter, och bygger förhoppningsvis våra ståndpunkter på både fakta och ideologi. Jag känner mig inte särskilt störd av uttryckssättet, jag använder gärna fakta, bara förvånad över att ord läggs i min mun.
Inte heller har jag påstått att Eva Bofride försvarar de riskkapitalister som skinnar välfärden. Men det är för att undvika sådana avarter vi måste ha ett regelverk som inte tillåter att det sker.
För det har ju faktiskt inträffat. Det är tyvärr inte så att Hattstugan är norm och JB-koncernen undantaget i välfärdssektorn. Elva av de femton största bolagen inom vård och utbildning ägs av riskkapitalbolag (källa Dagens Arena).
Om Eva Bofride inte uppfattade mina argument för att göra skillnad mellan vinst i byggsektorn och i välfärden kan jag sammanfatta det viktigaste:
Effekterna av att vinst är målet och verksamheten medlet blir annorlunda om det rör välfärd än om det rör byggnader.
Inom välfärdssektorn kan det till exempel handla om effektiviseringar, ägarbyten och konkurser där människor kan komma i kläm. Välfärd är kommunal kärnverksamhet som kommuner och landsting är uppbyggda för att hantera. Det finns en del brister i den verksamheten men de beror aldrig på vinstmaximering.