Var är jobben och var ska de bo? Ungdomarna som vill flytta ut till landsbygden och bilda familj. Det är få hemvändande ungdomar som kan hitta sysselsättning på ön, och skulle de ha ett jobb så har de problem att hitta bostad.
Det som finns till salu är oftast gamla hus och fastigheter som kräver köpare med kapacitet att göra miljoninsatser. Gamla släktgårdar som gått i arv i generationer får nytt liv och nya människor. De rustas upp och ställs i ordning. Blir till sommarhus och turistattraktioner. Det är en vacker men sorglig utveckling.
Sommarvimlet
Det är sommar. Längs med vägen är husen fyllda av människor och aktiviteter. Trädgårdarna är nyklippta och välskötta. Någon fyller poolen.
En man är ute med hunden. En kvinna joggar förbi med musikproppar i öronen. Det är mycket trafik och många semesterfirare. Man vänjer sej vid vimlet. Vänjer sej vid skyltar om lekande barn och loppisar.
På sommarhalvåret flödar det över av folk. Men har vi egentligen kapacitet att klara turistvågen med allt vad det innebär? Det behövs ambulanser, poliser, sjukvård och resurser på alla de serviceställen som människor kan tänkas ha behov av.
Vinterdvalan
Sen kommer vintern med snålblåst. Längs vägen står nu husen dystra, tomma och nedsläckta i sin frånvaro av människor.
De kala träden tecknar sej vackert mot den vita gnistrande snön, redskapsskjulen är tillbommade, soptunnorna prydligt nedlagda vid tomtgränsen.
Jag är glad att ha ett jobb året runt, för som utvecklingen har gått fram, har vår del av ön förvandlats till ett sjudande sommarparadis som på vinterhalvåret går i dvala.
Vi måste förlänga turistsäsongen. Det är många småföretagare som arbetar mer än heltid från juni till aug för att balansera årsinkomsten. Som sliter sitt hår, klonar sej till två och reducerar nattsömnen till ett minimum.
Tveksam hållbarhet
De få intensiva sommarmånadernas inkomst ska täcka upp försörjningen för hela året fram till nästa säsong.
Pengarna måste in när det är högsäsong, men är det hållbart i längden?
Nej det verkar ju inte så. Den yngre generationen tänker inte axla bördan. Glesbygden avfolkas och barnkullarna krymper. Lanthandlare och landsbygdsskolor är nedläggningshotade, återväxten är svag.
Vi har inget att erbjuda den yngre generationen.
Storhetstänkandet med rekordvinster och bonusar har spridit sej ner i leden. Många företag flyttar utomlands och kreativa bönder satsar på stordrift.
Jag vet att det är utveckling, men vill så gärna att landsbygden skall leva hela året, i både smått och stort. Jag tycker det är dags att vända trenden.
Flera lösningar
Varje hus som säljs till en fast boende gotlänning gynnar både produktion och konsumtion för framtiden, året runt. Här skulle region gotland kunna göra en insats.
Vi behöver fler företag som kan vara året runt försörjande, så att fler kan bo kvar här. Att sänka färjepriserna är också nödvändigt.
Men det vi behöver mest just nu är ett utjämningsbidrag värt namnet, en "vinterbonus" som håller oss flytande till nästa säsong.