Vintern har rasat ut - aprilvädret är till ända
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men så är det med aprilväder, och staräurarna skall ju förekomma i ett antal av sju, vilka kan börja räknas först efter det att man sett staren. Jag kan aldrig riktigt delta i den gamla väderdiskussionen av den enkla anledningen att jag är urusel på att skilja på fågelarterna. Jo, jag ser skillnad på en svan och en duva. Men en stare i mina ögon kan vara många andra arter.
I snöglopp
När det dyker upp kalla dygn i april så förfasas vi alltså över aprilvädret. Fast det är mer vanligt med en och annan köldknäpp än en genomgående vårfager april. Hur många gånger har vi inte stått där kring elden den sista april och huttrat ända tills eldens värme har fått oss att tina upp.
Går jag tillbaka till min barndom i Tingstäde kan jag påminna mig att en gång gick vi med våra facklor i snöglopp. Det var då man startade vid dåvarande mejeriet med att tända facklorna för att marschera genom samhället till Fästningsbacken där högen låg väntande på att få tändas.
Sen var det fest i Gazeliigården...
Nog fanns aprilvädret också på den tiden.
Andra vanor
Att fira Valborg är en rutin som sitter i, och det skall göras på måndag. Jag vet inte hur många år vi nu har firat i samma glada vänners lag - nåja, i alla fall i stort sett samma. Rutinerna har dock ändrats en del under åren och jag avvaktar och ser om värdparet kommit på något nytt i år eller om det är "same procedures as last year". Nej, visst ja, det är i nyår som den frasen hör hemma och då vet jag innan hur det blir för den traditionella helgsamlingen har hustrun och mig som värdpar.
Däremot har dagen efter sista april ändrats för mig. I min ungdom hade jag inte en tanke att övervara något 1-majfirande. Men mitt nuvarande jobb har gjort att jag numera skriver min ledarkommentar på något som sägs den dagen. Och då helst med en lokal anknytning. Så stående där lite i bakgrunden har jag numera hört en hel del 1-majtalare, men årets blir sannolikt den sista. Nästa 1 maj har jag, om allt går planenligt, inte ansvaret för den här sidan längre. Då kan det i stället bli en sittning i solskenet på sommarstugeterassen. Eller något annat. Dock inte nästan hela dagen i sängen för att kompensera sista-aprilfirandet, så som det kunde hampa sig i ungdomen.
Bästa tiden
Oavsett vilket så är vi nu inne i en tidsperiod som jag tycker är den allra bästa på hela vårt omväxlande år. Det är nu växtligheten tar fart och finns det något mer inspirerande än att gå och inandas dofterna och se de spröda bladen slå ut på träd och buskar? För att inte tala om gräsmattorna som återtar sin gröna färg?
Sen får vi se hur länge gräsmattorna är gröna. Blir det en torrperiod så är de snart brunbrända, och då klagar vi på det. Men blir det fuktig väderlek och fortsatt växande gräs så klagar vi ofta på det. Då måste många av oss hantera gräsklipparen. Där är jag dock inte särskilt berörd, i alla fall inte på sommarstugetomten. Inte ens under växtintensiva somrar så blir det klippt särskilt många gånger. Först skall blåelden stå ofredad, sedan smultronblommorna. För att inte tala om när smultronen mognar efterhand. Därför blir det en bra bit in i augusti innan man inte längre kan motivera för sig själv och andra varför gräsklipparen står där orörd.
Det är säkert flera än jag som kan finna sådana kedjor av (svep)skäl.