Vinterskrud otäckt vacker
Hur kan ett snötäcke vara otäckt vackert?Arkivfoto: Tobias Wallström
Foto: Tobias Wallström
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Därmed vet man att Gotland fått ett ny landshövding. Eller om det nu är tvärtom.
Hur som helst; Cecilia Schelin Seidegård är vår nya hövding, av den förträffliga årgången 1954. Jag har propagerat för en annan 54a, min klasskamrat Urban Bäckström. Att det nu blev skolkamraten "Cissi" Schelin gör inte så mycket. Jag tror hon är gott klädd på till uppgiften; tidigare sjukhusdirektör och forskare. Bland annat.
Jag kritiserade den förra regeringen för att man utsåg Marianne Samuelsson till landshövding på Gotland. Det var en politisk utnämning; ett tack till miljöpartiet för stödet till regeringen Göran Persson. Det blev heller inte någon succé, som bekant, men låt oss nu istället se framåt.
Med Cecilia Schelin Seidegård får ön i alla fall en hövding som prövat lite av varje - hon har haft tunga poster inom näringslivet bland annat hos Astra Zeneca, disputerat i biokemi, har stor styrelseerfarenhet (bland annat Kungliga Tekniska Högskolan och Systembolaget) och har också under viss dramatik fått lämna ett jobb, som sjukhusdirektör på Karolinska. Utnämningen till landshövding betraktas som relativt opolitisk men i bagaget har Schelin en ordförandepost i Fria Studenter som har en allmänborgerlig prägel.
Vad minns jag då själv av "Cissi" Schelin från skoltiden? Ärligt talat inte så förfärligt mycket - mer än en glad tjej med ett stort rött hårburr! Jag tror dock att hon är goda förutsättningar för sitt nya jobb. Länsstyrelsen på Gotland behöver en inre uppstramning och, inte minst, återvinna förtroendet hos den gotländska allmänheten. Marianne Samuelsson föll på en klantighet som i sig själv kanske inte var så allvarlig men snarare ett tecken på att hela andan och kulturen på Länsstyrelsen hade uppenbara brister. Nu hoppas jag att Cecilia Schelin Seidegård går in och pekar med hela handen. Det är hon som ska styra skeppet; inte länsrådet, inte de andra tjänstemännen (hur duktiga de än må vara).
Det kanske allra viktigaste är att den nya hövdingen åter skapar goda relationer till det gotländska näringslivet. Det är inte bara Pigge Werkelin och Krister Fingal som varit sura på Länsstyrelsen; missnöjet är utbrett. Ja, man kanske snarare ska tala om en resignerad inställning. Det är allvarligt om de som ska få hjulen att snurra inte känner att de kan kommunicera och samarbeta med statens främsta representant på ön. Det får "Cissi" Schelin se till att ändra på direkt!
En sak kan dock konstateras: Cecilia Schelin återvänder till sin ungdoms ö i en tid då den ser ut som nästan förr i världen. Snö! Vitt! Riktigt vinter! En av mina gotländska Facebook-vänner, en framgångsrik kvinnlig företagsledare, skriver: "Tycker att Visby insvept i ett snötäcke är nästan otäckt vackert." Ja, Visby och Gotland i vinterskrud är något alldeles speciellt. För varje år som jag tillbringar julen i utlandet blir också Gotlands-vintern allt vackrare - i minnet. Det må vara mig förlåtet.
Men jag måste också erkänna att det finns andra vackra vintervyer. Under snart tio år i Köpenhamn har jag inte varit bortskämd med vita vintrar. Nu ser det dock ut att bli så för första gången. Och då är det också upplagt för väldigt mysiga promenader i Köpehamn. På Kongens Nytorv strålar ljusen från varuhuset Magasin och det världsberömda lyxhotellet D´Angleterre. Och längs kanalerna i Nyhavn doftar det inbjudande av glögg. Här kan man faktiskt sitta ute, insvept i filtar, och njuta sin varma dryck.
Men det finns också ett annat Köpenhamn än det vykortsvackra. Jag ägnar mig en del åt författarskap om stadsdelen Vesterbro, kring centralstationen (Hovedbanegården). Här är det barska förhållanden för riktigt många människor; utslagna, narkomaner, prostituerade, psykiskt sjuka och hemlösa. Här är inte vintern och snön välkomna även om många säkert inte noterar väderleksförhållandena. Här är det inte skillnad på julafton och vilken annan dag som helst. Här gäller det att överleva.
Jag vet att det numer också finns ett inte obetydligt antal hemlösa på Gotland. Omsorgen om dem är inte en av landshövdingens uppgifter. Jo, på ett sätt. Om hon tar sig av ämbetsmannauniformen och agerar som medmänniska. Men lika mycket är det en utmaning för alla gotlänningar att göra något för att ingen i vårt välfärdssamhälle ska stå utan tak över huvudet. I morgon, på julafton, liksom alla andra dagar.
Med dessa allvarsord tillönskas den bästa av läsekretsar en riktigt god jul.