Visby i veckan: Värdet av verkliga möten
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Visbyveckan är en miljö med många åsiktsbildare. Det är något äventyrligt i både positiv och negativ bemärkelse med så många journalister på en och samma plats.
Särskilt när föremålen för bevakningen befinner sig på armlängds avstånd.
Denna stora branschfest för politiker och andra opinionsbildare är inte ett utestängande, isolerat fenomen.
Färjan från fastlandet lägger till flera gånger om dagen, flygavgångarna är många och det är fritt fram för vem som helst att spendera juliveckan i Visby tillsammans med namnkunniga politiker och debattörer.
I Visby blev tydligt hur överskattat sociala mediers genomslag är.
Almedalen 2010 har om något bevisat de personliga mötenas överlägsenhet. Också det tryckta ordet tycks ha fått en renässans i människors medvetande, på gator och torg prånglades ut som aldrig förr papperslappar av diverse slag med olika budskap.
Boklanseringarna avlöste varandra. Intresset för den fysiska produkten liksom den fysiska upphovsmannen förblir stort.
I grunden handlar det om kontroll. En tidning, en bok eller en pamflett läses för att du valt att köpa eller ta emot den. På nätet ser förutsättningarna lite annorlunda ut. I datorn eller telefonen finns kommunikationskanaler, nyheter, musik och chatt. Det mesta av livets aktiviteter sammanpressat. Men det gör också att uppmärksamheten riktas på ett annat sätt.
Samma särprägel har de fysiska mötena. Att se och höra de folkvalda tala och försvara sin politik ger någonting annat än att se det återgett på tv.
Det hävdas att vi borde resa mindre för att skydda klimatet. Snarare borde vi ses mera. Man kan, som Miljöpartiet, förespråka videokonferenser, men faktum är att inget möte som sker online och med hjälp av en skärm kan konkurrera med verkligheten.
Mycket av vad som sker i Almedalen är effektsökeri, slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser - men en hel del av det överdådiga utbudet är samtidigt en nödvändighet för samtal som annars inte skulle uppstå.
Oaktat den digitala revolutionen och sociala mediers framgångar så förblir originalet intressantare än verkligheten. Det gäller det skrivna ordet så väl som makthavare av kött och blod.