Måndag till fredag i förra veckan kändes som en lång omgång i torktumlaren. Politiska visioner fick brottas med den ekonomiska verkligheten och det var en minst sagt tuff rond.
Nämndernas äskanden möttes i ytterst liten utsträckning, men å andra sidan undveks generella besparingar. Det förslag vi i den politiska majoriteten landade i, är ansvarsfullt.
Att vi i denna svåra tid ändå prioriterar satsningar på till exempel OSA-jobb (Offentligt Skyddade Anställningar), men är ytterst återhållsamma ifråga om nyanställningar och konsultköp känns helt rätt.
Ökande försörjningsstöd
I en tid där kostnaderna för försörjningsstöd stadigt ökar och fler och fler slås ut från arbetsmarknaden, är det ett måste att satsa på åtgärder som minskar ofriheten. Att så många som möjligt har en egen försörjning får aldrig nedprioriteras.
Jag tycker självklart att det känns svårt att behöva skjuta upp andra tillväxtskapande satsningar, som exempelvis sporthall, men är ändå stolt över att trots trängt läge kunna prioritera insatser för fler i arbete.
Som en osalig ande svävade också tanken på skatteutjämningen över budgetberedningens arbete. Det är fullständigt obegripligt att beslutet om skatteutjämning förhalas så till den milda grad, högst troligt för att några rika Stockholmskommuner idag är kraftigt överkompenserade och inte vill bli av med de sköna miljoner som rätteligen, och enligt förslag från en enig parlamentarisk kommitté, ska tillfalla mindre bemedlade glesbygdskommuner.
Ibland undrar man vem som egentligen bestämmer i Sverige, och hur det ligger till med tugget om att "hela Sverige ska leva". Uttrycket "hit med pengarna!" känns plötsligt lämpligt.
Glädjens dag i Gråbo
När torktumlaren snurrat färdigt var det dags för invigning av Träffpunkt Gråbo. Vilken glädjens dag det var i lördags, när det äntligen var dags att under högtidliga former "invadera" det gamla tandvårdshuset, som blivit så otroligt fint och välkomnande.
De ideella krafterna är oumbärliga i ett gott samhälle och för mig är Träffpunkt Gråbo ett utmärkt exempel på vad som kan hända när goda krafter (så väl ideella som offentliga) samverkar.
Jag är övertygad om att Träffpunkten kommer att betyda mycket, inte bara för Gråbo, utan för hela Gotland, som genom sådana här initiativ blir en bättre plats att leva på. Slutligen kan det väl vara på sin plats att nämna något om det som Umeå kommun nu går i bräschen för och som Håkan Ericsson berörde den 15/5.
Vad görs med överskottet?
Nämligen att de vårdföretag som är verksamma i kommunen får redogöra för hur eventuellt överskott hanteras. Om det återinvesteras i verksamheten eller om det tar vägen någon annanstans. Som en konsumentupplysning.
Om Gotland skulle testa samma sak, tycker jag att man i så fall ska fundera över all upphandlad verksamhet, och kanske också den egna.
Hur förfar respektive verksamhet med eventuella överskott? Är det möjligt att rigga ett sådant system där det blir tydligare? Kanske.