Visst kan mycket bli bättre
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det ska inte bara tusentals poliser garantera, utan även det tolv kilometer långa och två och en halv meter höga stängsel som rests runt den lilla kurorten vid Östersjöns kust. Stängslet får inte obehöriga ens komma i närheten av. Samtidigt har den tyska polisen gjort allt för att minimera hotbilden. Lite väl mycket menar många, med hänvisning till att mötesfriheten inskränks och tillslag mot misstänkta extremister.
Visst blev det bråk
Trots alla föreberedelser blev det ändå bråk i Rostock under helgen. Bilderna känns igen från andra städer som manglats i samband med G8-möten. Gott om välartade demonstranter från alla möjliga håll och så de svartklädda grupperna som löper amok. Ibland ter sig solidariteten mellan de fredliga demonstranterna och de som inte har några ädlare syften än att vandalisera och slåss vara nog så stor som den som riktas till de fattiga och marginaliserade från plakaten.
Hur kommer det sig då att G8-mötena blivit till tummelplats för allehanda globaliseringskritiker och våldsamma "världsförbättrare"? Mycket handlar säkert om att det rör sig om en exklusiv sammanslutning av rika länder som dryftar viktiga frågor. Men riktigt kontroversiell blir den bilden först när den kompletteras med föreställningen om att G8-gruppens länder är rika på bekostnad av världens fattiga. Det vill säga att de mäktiga ledarna sitter i slutna rum och kliar varandras ryggar. Förvånansvärt många globaliseringskritiker tyckts vara beredda att betrakta världen på det viset.
Två tydliga exempel
Verkligheten visar hur fel de har. Det fina med den ekonomiska världsordning som råder är att alla kan blir rikare samtidigt. Kina och Indien är de tydligaste exemplen på hur miljontals människor lyfts upp ur fattigdom genom att nya resurser skapas. Vore Kina dessutom en demokratisk rättsstat skulle landets ekonomiska utveckling säkerligen imponera ännu mera än den gör under kommunistpartiets auktoritära ok.
Om G8-gruppen ska kritiseras för något så är det att den inte förmått bädda för mer liberaliserad handel och främjande av marknadsekonomi i världen, eller satt hårdare press på USA i klimatfrågan. Men årets möte lär knappast göra avgörande skillnad i det avseendet.
G8-framgångar bygger i mångt och mycket på personkemi bland ledarna eftersom det inte finns någon administrativ överbyggnad för gruppen. Och med både USA:s president och Storbritanniens premiärminister på väg bort från politiken får ett möte i G8-kretsen inte samma tyngd som det annars hade haft.
Bättre mål för kritik
De G8-kritiker som ser toppmötenas utfästelser om utveckling och fattigdomsbekämpning som tomma ord från de mäktiga ledarna kan peka på att löftena om ökat bistånd till Afrika från 2005 inte infriats.
Men de breda demonstrationerna skulle bli betydligt mer intressanta om de samlade sig i protest mot EU:s och USA:s genomreglerade jordbrukspolitik som gör det svårt för fattiga länder att bli rika av egen kraft. Att bara hojta att en bättre värld är möjlig duger inte.