Visst kan vi föra en sansad debatt om Gotlandstrafiken
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men de som kommit hade desto större krav. Tonläget var högt från början. Folk tycktes ha kommit för att ställa generaldirektör Staffan Widlert till svars för tänkbara kommande försämringar i vår färjetrafik. "Vad håller ni på med egentligen?"
Det borde vara möjligt att föra en sansad diskussion om Gotlandstrafiken. Att se verkligheten som den faktiskt är. Trafik till Gotland med dagens standardkrav är egentligen omöjlig.
Vi är för få för att trafiken skulle kunna bära sina kostnader.Vi kan aldrig få en bro, som ölänningarna. Avståndet till fastlandet är för stort.
Under större delen av året behövs bara ganska små fartyg, det är väl ett par hundra passagerare en vanlig vardag.
Fart gör oljan dyrare
Men Gotlandstrafiken måste ha stora färjor för att kunna tillgodose turismen under sommaren. De farter och de korta restider som vi har nu drar mycket olja. Färjorna drivs på olja som snabbt blir allt dyrare.
En företrädare för idrotten fördömde alla tankar på långsammare färjeturer. "Våra ungdomar måste kunna komma snabbt fram och tillbaka till tävlingar."
Han får det att låta som en fråga om god vilja. Att fördubbla hastigheten, som de nyaste färjorna gjort, betyder att oljeförbrukningen flerdubblas.
Kan vi alltid ta för givet att vi skall kunna konsumera ständigt mer olja, för vår bekvämlighets skull? Gotland kan väl inte undantas från miljökrav.
I underlaget för upphandlingen medges en sammanlagd restid som är 30 minuter längre än vi har nu. Det kallar Vägpris.nu för att vi förlorar vår motorväg och "skickas tillbaka till häst och kärra".
Jag hör till dem som legat på presenningar i lastrummet eller på en galonbrits utan sängkläder i "turistklass".
Senare blev det två stolar och en resväska under stjärten när man inte hade råd med hyttplats. Den bekvämlighet vi haft de sista åren är förnämlig, men finns det inte avvägningar att göra?
Morötter i 40 knop?
Det tycks mig att godstrafiken måste sättas först. Det är viktigt att vi kan skicka det som produceras här på export till rimliga kostnader.
Men måste morötter och sopbehållare resa i 40 knops fart? Man kan kanske också tänka sig, att den som vill skulle kunna resa långsammare och billigare.
Jag förstod inte riktigt det som sades om "differentierade taxor", men jag tror att generaldirektören menade, att den som tar hand om trafiken har möjlighet att också köra med långsammare färjor.
Destination Gotlands anställda fruktar för utländska rederier med billigare besättningar. De vill väl, som byggnadsarbetarna, kräva att svenska löner skall gälla för tjänster som utförs i Sverige.
Tänk om ett svenskt rederi skulle få ta med lönerna som en faktor i konkurrensen om avtalet. Fler anställda med lite lägre lön ger en lugnare och säkrare trafik. Det behöver för den skull inte handla om filippinska löner.
Nog tycks det mig underligt, att alla som räknar på reskostnader anger: person + bil. Som om en gotlänning eller turist inte kan tänkas förflytta sig utan egen bil. Som snigeln som bär sitt hus med sig.
Det finns utmärkt kollektivtrafik både här och på fastlandet. Räkna bort bilen så kunde vi få säkrare och billigare båtar.
Världen har på ett drygt årtionde upplevt två (minst) stora katastrofer med bilfärjor. Det kan vara värt att ta med i beräkningen.
Många har sett statligt ägande av färjorna som en lösning. Vägverket står ju för alla kostnader för vägarna på fastlandet. Detta är vår riksväg!
Fast man kan undra om verkligen staten skulle velat stå för de miljardinvesteringar som de senaste färjorna krävt. I en verksamhet som aldrig kan ge något tillbaka.
Beroende av staten
Vi gotlänningar är för våra kommunikationer med omvärlden beroende av att staten bedriver medveten regionalpolitik, med skattepengar. Men låt oss komma ihåg, att det finns fler olönsamma delar i landet.
Nu svär jag i kyrkan, men jag säger ibland, att den som kräver samma villkor som för boende i en förort till Stockholm, den skall inte bo på Gotland.