Visst skall vi bygga på södra Hällarna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Fullmäktiges stora debatt om Ansvarskommittén och regionfrågan skall äga rum på nästa möte, är det meningen.
Det brände till lite i debatten om bebyggelse på södra Hällarna. Socialdemokraterna och oppositionsrådet Björn Jansson (s) var angelägna om att man skall komma till skott så snabbt som möjligt, och lanserade idén att överlåta en del av planeringsarbetet på ett konsortium som anmält sitt intresse. Kan det bero på att arbetarrörelsen närstående Riksbyggen är en del av detta konsortium? En annan part i detta konsortium är för övrigt Peab, som i somras (det vill säga under förra mandatperioden) fick köpa ett gäng innerstadsfastigheter direkt av kommunen för 46 miljoner kronor, utan att behöva trassla med anbud eller mäklare.
Bo Björkman (s) tog upp kommunens satsning Raka spåret, för ett bättre företagsklimat på Gotland, och tyckte att socialdemokraternas förslag för södra hällarna tyder på ett stort förtroende för det privata näringslivet, medan den kommunledning som står bakom Raka spåret håller emot och krånglar till.
Saken är väl den att om socialdemokraterna får råda så är spåret spikrakt för somliga, men serpentinkrokigt för andra.
Kommunalrådet Lars Thomsson (c) kallade södra Hällarna för en juvel vi måste vara rädda om, och som faktiskt kan bidra till att locka människor att flytta till Gotland om kommunen sköter sina kort rätt. Det är bara att hålla med honom. Bara han inte lyssnar överdrivet mycket på de krafter i och utanför fullmäktige som helst ser hällarna som ett fridlyst friluftsområde. Gotland behöver kommersiellt intressanta områden som får utvecklas. Ibland får man en känsla av att somliga helst skulle se Gotland som ett stor folktom nationalpark.
När jag gick in till fullmäktige passerade jag en liten demonstration. Eller vad man nu skall kalla det. Fyra personer stod och såg lite vilsna ut, och när jag gick förbi höll de upp en A4-sida som berättade att de minsann gärna skulle se ett nytt badhus.
Inte vill jag att demonstrationer skall se ut som i Köpenhamn häromveckan. Men de får ju gärna märkas lite, om man nu skall hålla dem. De är tydligen ett nedkylt släkte, simmarna.
När fullmäktige började diskutera badhus och äventyrsbad så tänkte jag på Björn Sundström från Ansvarskommittén. Bara ett par timmar tidigare hade han berättat om de framtida prövningar kommunerna står inför när de skall ta hand om allt fler gamla. I bänkarna satt då alla och nickade eftertänksamt. Jag hoppas lite av den eftertänksamheten sitter i när man överväger projekt som medför nya kostnader.