Vit kvinna - svart man
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Retoriken inför höstens val har i flera avseenden handlat om förändring och det skönjas en förnimmelse av en vilja till förändring mot vad som har varit och vad som är, precis som det fanns inför det svenska riksdagsvalet 2007. Man är trött på det gamla som har varit alldeles för länge och vill se någonting annat. En förnimmelse som bekräftas av den kritik som George W Bush har varit föremål för under sin tid som president. Att han är för krigsvillig, att han inte är tillräckligt insatt, att han ignorerar inrikespolitiken och att han i alltför stor utsträckning personifierar den ultrakristna, vapenliberala högern.
För demokraternas del handlar det om att sätta stopp för åtta år av republikanskt styre och ta tillbaka Vita huset. Därmed är frågan, den avgörande frågan, vem av Obama och Clinton som är det säkraste kortet.
Valet mellan Obama och Clinton är historiskt då båda två representerar en minoritet. USA kan antingen få sin första kvinnliga eller sin första svarta president. Och frågan är om en vit, äldre republikansk man, oavsett vem McCain tvingas möta, har någonting att sätta emot en yngre kvinna eller en svart man eftersom Clinton och Obama, enkom beträffande kön och hudfärg representerar en så klar markering bort från det gamla till det nya att uppenbart blir en underdrift.
Det amerikanska presidentvalet borde dock inte handla om kön eller hudfärg, men det kommer det oundvikligen till viss del att göra. Bortsett från kön och hudfärg återstår nämligen endast kandidaternas åsikter och i de avseendena är förändringen inte lika uppenbar. Tyvärr. Såväl Clinton och Obama som McCain representerar de traditionella åsikterna och värderingarna för respektive parti.
Bland de frågor som varit aktuella i kampanjerna än så länge är den stora skillnaden mellan Obama och Clinton att Obama förespråkar en snabbare amerikansk reträtt från Irak än Clinton, som först röstade för kriget. Och även om de inte har exakt samma uppfattning i inom de olika områdena så är de sakpolitiskt ändå så pass överens att, Irakfrågan undantagen, bristen på olikheter riskerar att medföra att fokus blir på deras personer och inte deras politik. Och i det avseendet kommer det oundvikligen handla om en vit kvinna mot en svart man.
Hillary Clinton har ett flertal gånger spelat ut sitt "erfarenhetskort" gentemot Obama. Att hon från dag ett vet vad som måste göras och hur jobbet sköts. Än så länge har det inte gett henne ett tillräckligt stöd i de avklarade primärvalen som ömsom har tagits hem av henne, ömsom av Obama. I skrivande stund leder Obama.
De amerikanska presidentvalen bevakas alltid med stort intresse från övriga världen eftersom handen som gungar USA till viss del är handen som styr världen. Men striden mellan Clinton och Obama till trots är frågan om det inte redan nu är tämligen säkert att den handen efter valet i november kommer att antingen tillhöra en vit kvinna eller svart man men inte en vit man. Att byta ut en äldre vit konservativ herre mot en annan äldre vit konservativ herre är ju ingen förändring.