I hockey-VM kom Vitryssland på plats 14, av 16 deltagare. Det bådar inte gott inför nästa VM i Minsk i maj 2014.
Dags alltså för en insats av hockeyälskande presidenten Alexander Lukasjenko?
Svårare blir det för honom att göra något åt Melodifestivalen. Det blev plats 16 i Malmö. Men det bittra var att ”Ryssland gav ingen poäng till det vitryska bidraget. Det tar lång tid att glömma. Bara en gåva på två miljarder dollar kan förbättra situationen.”
Det säger Stefan Eriksson, till början av augusti i fjol Sveriges ambassadör i Vitryssland, när han deltar på ett seminarium arrangerat av SITE, Stockholm Institute of Transition (övergång) Economics, om Vitrysslands ekonomiska läge och energipolitik.
Även ett sådant seriöst ämne kan alltså ge anledning till en smula humor. Och humör.
Snart har det gått ett år sedan vi upplevde både det ena och det andra i relationen mellan Sverige och Vitryssland.
Från ett flygplan släppte den 4 juli 2012 personer med anknytning till en reklambyrå i Malmö flera hundra nallar över Minsk, med budskap om demokrati och mänskliga rättigheter.
12 juli 2012 var Melodifestivalsegraren Loreen huvudperson vid en tv-sänd konsert i Minsk. Hon passade på att träffa företrädare för oppositionen – på svenska ambassaden.
Med en viss fördröjning kom Lukasjenko fram till att han måste reagera. Stefan Eriksson, chef för ambassaden i Minsk sedan 2008, hade odlat kontakterna med olika delar av det vitryska samhället, inklusive oppositionen. Eriksson portades, varpå Lukasjenko kallades buse av utrikesminister Carl Bildt.
Sedan dess har det lugnat ned sig. Tyvärr, skulle man väl kunna säga. För nog är intrycket att det sker på Lukasjenkos villkor.
Upprepade gånger har det spåtts om att nu står Lukasjenko, vid makten sedan 1994, inför sitt fall. Varje gång har spådomarna slagit fel.
SITE, nämnt ovan, har funnits sedan 1989 och i samarbete med systerorganisationer även i Vitryssland blivit ledande på forskning om vad som alltså kallas ekonomier i övergång.
Man kan fråga sig till vad. För Lukasjenko tänker ju upprätthålla ett auktoritärt system där besluten fattas centralt av en liten grupp människor.
Systemet bygger på ett ”socialt kontrakt”. Breda lager, på landsbygden och mindre orter, ska hållas hyfsat nöjda med tillvaron. Människor mutas att acceptera förtrycket. Räcker inte det finns den favoriserade säkerhetsapparaten.
Skickligt har Lukasjenko manövrerat mellan Ryssland och EU. Han har dragit maximal ekonomisk nytta av Rysslands behov av att se Vitryssland som vän och av västs rädsla för att Moskva skulle ta över helt.
Nu heter det att läget ändrats. Att pengarna är slut. Men enligt statistiken är tillväxten god och arbetslösheten låg. Fattigdomen har minskat. Arbetslösa av alla slag kan finna jobb i Ryssland.
Margarita Balmaceda, verksam bland annat vid Harvard, har studerat Vitryssland i många år. Dagens opposition har ingen chans, säger hon. Frågan är snarare vad som händer efter Lukasjenko.
Risken är att det blir något ännu värre.