Wallström tar stafettpinnen efter Palme

Politik2016-02-09 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Äntligen har Sverige fått en regeringspolitiker som vågar säga ifrån internationellt. Margot Wallström vågar hävda mänskliga rättigheter trots hot om repressalier. Duckar inte för hånfulla kommentarer från politiska motståndare och ledarskribenter.

Känns det igen? Just det – vi minns Olof Palme. Rakryggad hävdade han alla människors lika värde och små staters suveränitet, och fick kritik.

Under det senaste året har en rad händelser visat på Margot Wallströms hållning gentemot brutalitet i omvärlden. Det ligger helt enkelt djupt i hennes person, som det gjorde hos Palme. Det handlar om att vara äkta som politiker och modig dessutom. Det krävs i vår tid.

Wallström är formad av sin uppväxt och politiska skolning. Att aldrig ge avkall på sina värderingar. Det kostar på. Hon fronderade redan mot Göran Persson. Tog konsekvenserna och fick så småningom framgångsrika och viktiga uppdrag i EU (miljökommissionär) och i FN (arbete mot övergrepp på kvinnor i krig och konflikt) Palme utsattes också för hård och ibland skoningslös kritik, men vek aldrig från sin övertygelse om solidaritet och rättvisa.

För ett år sedan rasade debatten om Saudiavtalet. Wallström kritiserade skarpt Saudiarabiens beslut att straffa bloggaren Raif Badawi med 1 000 piskrapp och tio års fängelse. Efter inledande 50 piskrapp uttalade Wallström att detta var ”medeltida metoder”.

Då stoppades Wallströms tal vid Arabförbundets möte. Så handlar makten.

Näringslivets toppar gnölade liksom ledarskribenter på de stora rikstidningarna. Exportpengar var uppenbarligen viktigare än mänskliga rättigheter. Men internationellt hyllades Wallström.

Vi känner igen hur Sverige hamnade i kylan efter Palmes rättrådiga kritik mot USA:s bombningar av Hanoi julen 1972. Och så Sveriges erkännande av Palestina som kritiserades häftigt av Israel och en del ledarskribenter och politiker här hemma. Men Margot Wallström hävdade rakryggat att detta var ett beslut som snarast kom för sent.

Att nya bosättarbeslut försvårar en tvåstatslösning och att syftet med beslutet var att bidra till målet att Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fredlig samexistens. Man undrar vad som styr kritikerna mot denna självklara hållning.

Margot Wallström har också talat om Putins skräckvälde med uppenbara brister i yttrandefrihet och demokrati. Hon handlar inte alltid enligt det diplomatiska protokollet. Men sanningar kan inte lindas in i bomull. Sverige kan vara stolt över en utrikesminister som vågar säga ifrån mot vem det vara månde. Som inte viker undan för hot.

I längden vinner alltid en politisk hållning som hävdar rättvisa och alla människors lika värde.