Wisbyströvet lockades vilse

Politik2007-03-21 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"De funk int." Så hette arbetslivsrapporten GA skrev om i måndags. Birgit Pingel och Inga-Britt Drejhammar har utvärderat ett statligt mångmiljonprojekt på Gotland. "Wisbyströvet för framtiden" fick 4,5 miljoner kronor från regeringen till ett projekt ingen egentligen var intresserad av. Det var meningen att deltidsarbetande kvinnor, anställda av företagen som är medlemmar i Wisby-strövet, skulle få hjälp att komma upp till heltid, men projektet havererade. Exemplet illustrerar en hel knippe av problem. Tre exempel följer.

För det första:
Man riskerar att skapa geschäft i bidrag och att slösa pengar och tid på sådant det aldrig blir något av. I det beskrivna fallet var det till och med länsstyrelsen, statens förlängda arm, som hörde av sig till företagarföreningen och sålde in idén. Ungefär så här kanske:
"Hörru. Vi har fyra och en halv mille att sätta sprätt på. Vill ni hjälpa till?"
Är det konstigt att man inte svarade nej, även om intresset var svalt både hos företagen och de anställda? Rapporten formulerar det:
"Projektets tillkomst får mer ses som en konsekvens av en politisk intention än som en spegling av ett lokalt definierat behov."

För det andra:
Med alla dessa tillfälliga projektmedel bygger man upp organisationer som sedan inte har förutsättningar att överleva. Ta Baltic Art Center, BAC, som exempel. Regeringen lockar med miljonbidrag under några år för ett "nationellt uppdrag för samtidskonst". BAC byggs upp. När pengarna är slut tycker delfinansiären Gotlands kommun, på goda grunder, att det inte gärna kan vara ett primärt kommunalt ansvar att i ännu högre grad betala för ett "nationellt uppdrag".
Projektpengar kan inte bygga stabil institutioner. Logiken bakom projektpengarna ser helt annorlunda ut. De är inte till för att göra verklig nytta. Tillfälliga statliga projektstöd är till för att ta tillfälliga politiska poänger i trendfrågor, men när poängerna är tagna så tar pengarna slut och verksamheten saknar stöd i verkligheten. Samtidigt startas ett nytt projekt någon annanstans med nya tillfälliga medel.

För det tredje:
Varför var de deltidsarbetslösa inte intresserade av att jobba heltid? Många av dem var, med GA-artikelns formulering, inte "beredda att gå upp i arbetstid i den situationen de för tillfället befann sig i".
De var med andra ord inte alls deltidsarbetslösa. De var deltidsarbetande med lite bidrag på toppen. A-kassan har då förvandlats från arbetslöshetsersättning till ett allmänt existensbidrag. Så kan vi inte ha det. De som tar ut a-kassa skall också stå till arbetsmarknadens förfogande.