Yttrandefriheten väger tyngst

Politik2005-12-01 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Pingstpastor Åke Green har inte bara blivit en rikshomofob utan ironiskt nog även symbol för yttrandefrihet. Att en så vacker princip förknippas med så unkna åsikter må sticka i ögonen, men likväl gäller det att se klart. Högsta domstolens friande av pastor Green i målet om hets mot folkgrupp på tisdagen innebär att yttrandefriheten - och religionsfriheten - väger tungt i vårt samhälle. Det är bra. Ytterlighetsåsikter motas bäst i grind genom fri och öppen debatt, inte genom att sätta personer som hyser dem bakom lås och bom, oavsett om de bekänner sig till sekulära eller religiösa läror.
Beskedet om att Högsta domstolen friar Åke Green sammanföll med presentationen av Säkerhetspolisens årliga rapport om politiskt motiverat våld och brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet. Av rapporten framgår att anmälningarna av hatbrott har ökat. Mot den bakgrunden, borde inte hetslagstiftningen snarare försvaras och kanske till och med utökas? Svaret måste bli nej eftersom det är högst tveksamt i vilken utsträckning den faktiskt bidrar till att skydda utsatta grupper. Lagstiftningen finns ju där sedan länge och likväl ökar anmälningarna.
När det förekommer konkreta hot mot människor eller när personer utsätts för våld finns annan lagstiftning för att hantera de situationerna och komma åt förövarna. Att därutöver tillerkänna vissa personer extra skydd som tillhörande utsatta grupper innebär gränsdragningsproblem. Hets mot homosexuella är straffbart. Hets mot till exempel funktionshindrade, vilket inte torde vara främmande för högerextremister, är det inte. Det reser frågor om den grundläggande principen om likhet inför lagen.
Till detta kommer en annan dimension av problematiken. Samhället utvecklas tyvärr inte linjärt mot allt högre upplysning. Det kryllar av fördomar. Gamla unkna myter växer och avtar i styrka, inskränkthet kommer och går. Det går inte att bocka av till exempel antisemitism eller hat mot homosexuella på listan över välavgränsade samhällsproblem som åtgärdats genom beslut i riksdagen för att sedan hänskjutas till domstolar att hålla ordning på.
Hetslagstiftningens förhållande till både grundläggande friheter och jämlikhet inför lagen är alltså långt ifrån problemfri. Högsta domstolen har dock inte haft sådana övergripande principiella aspekter i åtanke för sitt utlåtande. Det är först efter ett resonemang om Europakonventionens skydd för religionsfriheten som Högsta domstolen kommer fram till att åtalet ogillas. Europadomstolen torde komma fram till att konventionen inte ger utrymme för en fällande dom, anser Högsta domstolen.
Vilken slutsats Europadomstolen hade kommit fram till går inte att veta med säkerhet, men att Högsta domstolen själv tolkar Europakonventionen innebär en välkommen markering av konventionens betydelse för svensk lag.