LEDARE: Yttrandetysthet

Denna vecka är det nio år sedan den svenske medborgaren Dawit Isaak fängslades för sin journalistiska gärning i Eritrea. I nio långa år har han suttit fängslad för något som vi tar för självklart i Sverige: yttrande- och tryckfriheten.
Samtidigt nås vi av nyheten att Sida har avslagit ett stöd till en oberoende eritreansk radiostation med motiveringen att projektet är alltför politiskt känsligt.
Det är Reportrar utan gränser som sökt pengar för att stödja radiostationen Erena, som sänder från Paris. Erena får en del av sin verksamhet finansierad av EU-kommissionen, men får nu ingenting från Sverige.
Sida uppger att det är UD som tryckt på dem för att stoppa finansiering med motiveringen att det är för politiskt känsligt.
"Jag avråder från allt som kan störa relationerna i Asmara" säger den svenska ambassadören i Eritrea, Fredrik Schiller till tidningen Omvärlden.
I nio år har svenska UD bedrivit tyst diplomati för att få hem Dawit Isaak. I nio långa år har inte tyst diplomati fungerat.
Relationerna i Asmara störs av ett biståndsprojekt. Det skulle de förmodligen också göra om man bedrev en lite mer högljudd diplomati för den fängslade svensken. Frågan är vad som är viktigast, tystheten i diplomatin eller frisläppandet av Isaak?

Ledare: Yttrandetysthet