Debatt
Erik Fransson, du kan inte beblanda vanliga medborgares frustration med NMR:s närvaro och vettlösa aktion på Gotland.
Citat GA: " Kvinnan är av flera skäl kritisk mot polis och åklagare. Kvinnan avkrävdes svar på hur männens kalsonger såg ut! Att poliserna framställde det som märkligt att hennes historia inte gick ihop med gärningsmännens! Att hon först blev avrådd från att ge sig in i debatten på nätet och några dagar senare blev uppsökt av poliser som bad henne att lugna ned situationen när medborgargardet kallade samman till en demonstration".
Hur kan polisen avkräva en traumatiserad kvinna att svara på hur gärningsmännens kalsonger såg ut? Om nu kvinnan inte varit observant nog. Skulle det betyda att hon i övrigt inte är trovärdig?
Hur kan polisen anse det "märkligt" att kvinnans historia inte gick ihop med gärningsmännens? Hur "märkligt" kan det vara?
Hur kan polisen först avrådda kvinnan från att ge sig in i debatten, för att senare då det kärvade till sig bli ombedd att gå in och lugna ner situationen.
Om det förhöll sig så att kvinnan efter att ha sluppit ur huset nöjd och belåten begett sig hemåt så hade det talat sitt språk. Men om hon istället beger sig till polisen och gör anmälan så talar även det i klartext. Ett "Nej från kvinnan" är vad som gäller. Visste inte herrarna vad ett "Nej" betyder.
Om polisen ansåg att fara för samhällsordningen förelåg. Om den hitresta kommendering inte mäktade stå emot så borde polisen gjort vad regelverket för "särskilda händelser" ytterst medger, nämligen begärt militär handräckning.
Istället försöker man förmå den traumatiserade kvinnan gripa in för att återställa ordningen på gator och torg.
"Att ha rätt är inte samma sak som att få rätt". Men ett Nej borde vara robust nog för att inse att kvinnan inte gett samtycke till vad hon genomlidit.
Donald Forsberg
Svardirekt
I den ledare som Donald Forsberg refererar till var min ingång två sexualbrottsutredningar där uppmärksamheten blev fundamentalt olika, vilket blev än tydligare av Gotlands Allehandas granskning. Bägge polisanmälningar innehöll grova brott mot kvinnor. Den ena blev ett politiskt slagträ för främlingsfientliga, rasister och nazister, medan den andra bara skapade en "normal" avsky mot sexualbrottslingar. Jag ansåg att det var viktigt att redovisa för de krafter som låg bakom och som eldade på den normala upprördhet som många kände, till den extrema nivån GA redovisade. Hur jag ser på samhällets sätt att handskas med sexualbrott kan ni läsa om i dagens ledare.
Erik Fransson