Det är svårt att skapa tillväxt när Stockholmsregionen styrs av socialdemokrater. Men i årets första partiledardebatt borde Kristersson ha rannsakat sig själv och lyft blicken mot resten av landet.
I partiledardebatten som hölls i riksdagen den 15 januari, ville Ulf Kristersson (M) dra in gängkriminellas svenska medborgarskap, Nooshi Dadgostar (V) anklagade Ebba Busch (KD) för att vara abortmotståndare och sektreligiös, varpå Ebba Busch, med rätta, blev jättearg.
Det enda som kändes genomtänkt på riktigt var Muharrem Demiroks (C) två minuter långa anförande om hur välfärden på landsbygden är på väg att kollapsa. Var det någon av de andra partiledarna som brydde sig? Tveksamt.
Debattens allra viktigaste fråga var för övrigt den som ställdes till statsministern av Magdalena Andersson (S): “Vad skulle Kristersson ha gjort annorlunda de här åren?”. Det är en fråga varje statsminister ska kunna svara på. Kristersson uttryckte själv att han är långt ifrån nöjd med tillståndet i Sverige.
Tyvärr rundade statsministern frågan. Han hade till exempel kunnat komma med exakt samma svar som Demirok framförde: Den ökade kunskapsklyftan mellan elever i städer och på landsbygden är ett problem som man inte fått bukt med. Demirok kritiserade också, indirekt, tandvårdsreformen som inte kommer ha tillräckligt stor effekt för de äldre landsbygdsborna eftersom tillgången till tandläkarvård är begränsad på många håll i landet.
Istället valde Kristersson, som så ofta, att behålla blicken innanför Stockholms tullar, och kritisera den rödgröna koalitionen i Stockholms stadshus. Karin Wanngård (S) och hennes styre förtjänar visserligen all kritik de kan få för sina skattehöjningar. Likaså Aida Hadžialić (S) regionstyrelsens nedmontering av vårdvalet som bland annat har slagit hårt mot kvinnosjukvården och kommer lämna ärr i huvudstaden under lång tid framöver.
“Om det funnits en OS-gren i nöjdhet skulle medaljerna hängt tungt kring Kristerssons hals”, avslutade Andersson replikväxlingen med Kristersson i partiledardebatten. Det är högst oklart varifrån hon har fått intrycket att statsministern är nöjd. Men några som definitivt inte kan vara nöjda med regeringens välfärdspolitik hittills är svenskar utanför storstäderna. Statsministerns svar borde ha handlat om just dem.