Krönika
Coronavirusets och den pandemi vi just nu genomlider har gett nytt bränsle kring diskussionen om det nyliberala tankegodset. Hur bra är egentligen alla avregleringar, utförsäljningar och marknadiseringar?
Är nyliberalismen död? Frågan har varit uppe många gånger tidigare. Och nej, den absoluta tilltron till marknaden är inte död? Nyliberalismen är en idé och idéer kan inte dö. Men vissa idéer har framtiden framför sig. Andra har det inte. Och för just nyliberalismen har väl framtiden aldrig sett så mörk ut. Även om Joakim Broman via Liberala Nyhetsbyrån, så sent som den 28 mars på Gotlänningens ledarsida drog en lans för det nyliberala projektet.
Grunden i det nyliberala tankesättet är att staten ska ha så liten inblandning i ekonomin som möjligt. Statens uppgift är att etablera marknadsregler och sedan hålla sig så långt borta som möjligt. En bra stat är en liten stat. Hur modern känns den tanken i tider som denna? Med en stat som för stunden är helt upptagen med ständigt nya åtgärdspaket för krisande företag. Och är alla varsel om uppsägningar som nu står som spön i backen verkligen att skylla på för höga löner och för mycket anställningstrygghet? Det är ju budskapet som trummats ut de senaste 40 åren.
Exakt vilka lösningar och svar kan nyliberaler ge oss i tider som dessa? Inga alls så klart. Därav tystnaden. Talesättet går ju ”Det är bättre att tiga och bli misstänkt för att vara idiot än att öppna munnen och röja alla tvivel”. Men det tycks inte Liberala Ungdomsförbundets ordförande Romina Pourmokhtari känna till. I hårda ordalag försvarade hon Volvos planerade utdelning till aktieägarna på nästan tio miljarder, samtidigt som staten står för 300 miljoner kronor per månad till Volvoanställdas permitteringslöner (Expressens debattsida 28/3).
Även innan Coronakrisen tappade nyliberalerna politisk mark. De klassiskt nyliberala partierna samlar en allt mindre andel av Sveriges och Europas borgerliga väljare. Borgerligheten kanske växer, men det är då främst hos de högerpopulistiska partierna. Och de är inte nyliberala. Det är inte marknadstänket som dominerar deras föreställningsvärld. Den är ju ofta helt upptagen med religion, kultur eller språk.
Sänkt skatt, svag stat och urholkade anställningsvillkor är ju dock klassiska borgerliga paroller. Och lever således vidare i de nya växande högerpopulistiska partierna. Så även om nyliberalerna har en ökenvandring framför sig så kommer vi få leva med samma gamla politikförslag. Men med nya argument. Och kostnaden – den står som vanligt Sveriges alla löntagare för. Så allt är nytt – men inget har förändrats. Kampen går vidare.