Debatt
Nu i 2020-talets början visar sig ett för socialdemokratin politiskt initiativ förlorat 2010-tal. Parallellt med sviktande opinionssiffror och valresultat har den bärande tanke i klassisk socialdemokratisk politik skyfflats undan och ersatts av en alltmer marknadsliberal sådan. Om det kommande årtiondet ska kunna bli ett då Socialdemokraterna leder Sverige in i framtiden måste partiet inte bara kasta loss från borgerligheten utan också återvända till sina i en socialistisk idétraditions rötter.
Den kraft på vilken socialdemokratin traditionellt byggt sin politik är folkrörelsen där partiet som organisation stått stadigt och medlemmarna haft styrka att korrigera politiken när man i regeringsställning börjat vackla. Den centrala partiexpeditionen var en idéernas tankesmedja med ombudsmän och egna utredare. Regeringsmakten med departementen och kanslierna i riksdagen sågs som något som var till låns medan den egna partiorganisationen var klippan. Där formades den politiska viljan och där fanns partisekreteraren som en stark, tydlig budbärare. Ett av de första stegen för Socialdemokraterna nu in i 2020-talet borde vara att åter göra den centrala partiexpeditionen till en från regeringsmakten skild idéernas tankesmedja.
För ett av socialdemokrater styrt samhälle borde det vara oroande när OECD i mätning efter mätning visar hur ojämlikheten i landet ökar och att den takten är högst inom hela OECD. Det borde vara allvarligt när kvinnor med ett helt yrkesliv, ofta i låglöneyrken, sedan som pensionärer tvingas leva i fattigdom. Det borde vara allvarligt när skillnaderna mellan regioner, stad och land ökar och när landsbygdens folk känner sig övergivna av staten. Det borde vara alarmerande när för medborgarna viktiga ting som sjukvård, skola och kommunikationer är i kris. Det borde kännas fel när skattemedel försvinner ner i fickorna på privata välfärdsentreprenörer. Men det är ingen skam för S att erkänna att man under ett par årtionden gått politiskt vilse. Fel kan rättas till. Det viktiga nu är att orka lägga om kursen. Ett första steg kan då vara att se till att skola, vård och omsorg och andra grundläggande behov och service för folket i allt väsentligt sköts av det offentliga, blir områden där vinstintresset stängs ute.
Lika viktigt som det är att säkra välfärdstjänsterna åt alla är det att se till att människor känner trygghet i arbetslivet. Att stärka och utveckla arbetsrätten och lagstiftningen kring arbetsmiljön måste stå högt upp på S priolista. Även om politiken inte ska lägga sig i de samtal som nu pågår mellan LO och arbetsgivarna så måste S visa att människan aldrig får betraktas som förbrukningsvara, så inga urholkade turordningsregler i anställningsskyddet. På den priolista som S nu bör sätta upp för 2020 måste också en till samhället återtagande av utbyggnaden och skötseln av vår infrastruktur som vägar, järnvägar, bredband och telekoms infrastruktur finnas med. Listan måste också ta upp bostadssociala frågor såsom trångboddhet, rimliga hyror och segregationens problematik. 2020-talet kommer att kräva en politik med bred folklig förankring. Alternativet är annars att S går ner sig in djupare i det nyliberala kärret.