Krönika
För snart två veckor sedan var jag i Moskva, på inbjudan av svenska ambassaden där. Ambassaden arrangerade ett panelsamtal mellan ryska och svenska parlamentariker samt företrädare för rättskedja och civilsamhälle i såväl Ryssland som Sverige. Det mycket angelägna ämnet var vad som krävs för att utrota mäns våld mot kvinnor.
Lagstiftningen mot mäns våld mot kvinnor är hårdare i Sverige än i Ryssland, men vi vet ju alla att Sverige ingalunda är förskonat. Utöver det omänskliga lidande mäns våld mot kvinnor orsakar, är det samhällsekonomiskt förödande. I Sverige beräknas förlusten vara drygt 20 miljarder kronor per år - i termer av sjukvårdskostnader och frånvaro från arbetsmarknaden. I Ryssland saknas tillförlitlig statistik för kostnaden, men den lär vara smått astronomisk.
De ryska parlamentariker som deltog är alla på olika sätt engagerade i kampen mot mäns våld mot kvinnor och av just det skälet utsätts de för massiva påtryckningar men också hat och hot från grupperingar som anser att det som sker i hemmet är en privatsak och inget politiken har med att göra. Men, som en paneldeltagarna så klokt konstaterade: ”Våld är ett samhällsproblem och måste bekämpas som just ett sådant. Våld har inget i en familj att göra, och har heller inget med ryska värderingar att göra. Det handlar om makt.” Just så enkelt, och så svårt, är det och det är viktigt att se.
Alla vi som är verksamma i dag, har ett oerhört stort ansvar att göra vad vi kan för att bekämpa våldet, inte minst i det förebyggande arbetet, att främja en morgondag utan våld. Vi måste i alla lägen sträva efter att bryta destruktiva strukturer i förskolan, på arbetsplatsen och i hela det offentliga rummet. På så vis försvårar vi för våldet att ta plats i hemmet.
Därtill har vi alla ett ansvar att vara uppmärksamma på tecken på våld. I den kontexten lyfte jag AB Gotlandshems utmärkta insats ”Våga fråga”, där man utbildat all sin personal i att vara uppmärksamma på tecken på våld och på hur agera när misstanke finns. ”Våga fråga” väckte nyfikenhet hos mina ryska motparter, just för att det breddar ansvaret och poängterar att fler kan spela roll i arbetet mot mäns våld mot kvinnor.
När du läser det här, har det ryska parlamentet (duman) sannolikt precis röstat om en straffskärpning ifråga om mäns våld mot kvinnor. Jag hoppas och tror att förnuftet segrar och att duman därmed markerar att mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem, som angår alla och som måste bekämpas på flera fronter. Inte minst med lag och rätt. Det är ju ett minimum, för att uttrycka det milt.