Jag kan inte annat än hylla Eva Nypelius för hennes engagemang inom den gotländska politiken. Att någon viger sitt liv till att tjäna allmänhetens bästa är ovanligt, men att någon gör det som kommunalpolitiker är nog unikt.
Det är snart 40 år sedan Eva Nypelius tag plats på Centerpartiets bänk i kommunfullmäktige. Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna och såväl Gotland som världen har förändrats.
1985 fanns exempelvis inte internet tillgängligt för vanligt folk, däremot lanserades Volvo 780 och Ronald Reagan svor presidenteden i USA. 1985 startades kärnreaktorn Oskarshamn 3 samtidigt som riksdagen tog beslut för att förbereda den framtida avvecklingen av den ifrågasatta energiformen.
1985 ledde Torbjörn Fälldin Centerpartiet men lämnade efter valet över ordförandeskapet till Karin Söder. Sen Nypelius tog plats i kommunfullmäktige har vi också fått se Olof Johansson, Lennart Dahléus, Maud Olofsson, Annie Lööf och nu Muharrem Demirok tillträda posten som partiledare. Nypelius har överlevt dem alla, utom möjligen Demirok som verkar hålla sig kvar trots rätt hård intern kritik.
Under de år som jag följt den gotländska politiken på nära håll har Eva Nypelius varit den klart starkaste rösten för Centerpartiet. Med Nypelius vid rodret har den politiska färdriktningen varit rak, även om jag upplever att riktningen förändrats när partiet bytt från att leda till opposition och tvärtom.
Jag har sällan blivit överraskad av den politik partiet fört fram på Gotland, vilket jag ser som en styrka. Oavsett hur vinden blåser har partiets politik stått stadig. Något jag tror Eva Nypelius haft en stor del i. Med sin erfarenhet och sin tydliga ideologiska kompass har partiet kunnat luta sig mot henne.
Ni som följer mina ledare vet att jag inte uppskattar den politik som Centerpartiet för, men jag försöker ändå se skillnad på sak och person. Och som politiker har Eva Nypelius varit mycket viktig för Gotland och Gotlands utveckling. Det hör vi inte minst av Nypelius politiska motståndare.
Till P4 Gotland säger Meit Fohlin att hon genom alla möten där hon och Eva Nypelius varit ensamma från Gotland lärt sig otroligt mycket av Nypelius och att hon lärt sig uppskatta Nypelius som både politiker och person.
Björn Jansson, före detta regionråd skriver så här i sin krönika här på Gotlands Folkblads ledarsida angående Eva Nypelius: ”Hon har gjort ett gott dagsverke. Jag har uppskattat Eva i våra olika roller. Inte alltid överens i frågor men vi har alltid haft en god yrkesrelation och Gotlands bästa för ögonen.”
Eva Nypelius politiska klokskap lyser och igenom i hennes val av tidpunkt för sin avgång. När hon i mars officiellt kliver av som regionstyrelsens 2:e vice ordförande är det närmare ett och ett halvt år kvar till valet 2026. Det ger hennes efterträdare gott om tid att sätta sig in i det politiska arbetet och skaffa sig egna plattformar där de kan föra fram sina politiska budskap.
Att Nypelius väljer att stanna kvar i regionfullmäktige ger också hennes efterträdare möjlighet att ta del av hennes kunskaper vid behov. Risken finns visserligen att henne blotta närvaro blir en broms för nya tankar och idéer. Den risken bör partiet vara medveten om och har troligen en plan klar om det skulle behövas.
Med 40 års erfarenhet av den gotländska politiken borde det finnas material till en bok och även om Nypelius nu vill få mer tid med familjen och familjeföretaget borde det finnas utrymme för en skriftlig tillbakablick. Jag hoppas Eva Nypelius tar den tiden för det skulle vara en mycket intressant att få ta del av hennes unika erfarenheter som sträcker sig över hela 40 år.