Hur mycket kapitalism tål världen?

Del 2 av 3 i en debattserie av Hans Söderberg. Del 1 publicerades den 7/11

Politiska utvecklingen2019-11-14 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Kung Kapital 2

De flesta av våra politiska partier är hängivna försvarare av det marknadsekonomiska system som också kallas kapitalism. Så hängivna att de inte kan närma sig tanken, att det är just bristerna som utgör problemet med ökande ekonomiska klyftor och hot om klimatkatastrof. 

Den franske ekonomen Thomas Piketty är en av dem som tagit upp den strid som socialdemokratin en gång förde och han ställde redan för några år sedan en lång rad kritiska frågor om hur kapitalismen egentligen fungerade. Tillräckligt många kritiska frågor för att politikerna åter borde ha vaknat till. Pikettys nya bok ”Kapitalism och ideologi” tycks driva teserna än längre om att orättvisorna främst beror på vår vägran att ta till oss de självklara lösningar som blir möjliga genom en annan fördelningspolitik. Det finns ingen naturlag som säger att orättvisor och ojämlikhet är nödvändiga följder av globalisering och teknisk utveckling, skriver Jan Eklund i DN (24/10) som kommentar. Han frågar sig rättframt hur mycket kapitalism världen tål och hänvisar till ekonomijournalisten Andreas Cervenka som i Dagens industri (11/10) av alla tidningar hävdar, att ett ekonomiskt paradigmskifte är absolut nödvändigt. ”Kapitalismen måste uppdateras för en ny tid”.

Alltsedan tanken om ”socialistiska” löntagarfonder presenterades i mitten av 1970-talet, har politikerna förskräckt försvarat den marknadsliberala ”friheten”. Bara ordet socialism har räckt för att skrämma och utvecklingen leddes under 1990-talet under inflytande från amerikanska ekonomer i en allt längre driven ny-liberal riktning, där ”girighet” kommit att betraktas som en nödvändig ingrediens med en lång rad ganska så eländiga politiska beslut som resultat. Egentligen har hela välfärdssystemet satts i gungning, som till exempel genom friskolereformen, som med tillskapandet av den Bildska ”skolpengen” gjorde elever till kunder, som köper sin utbildning var hen vill och helst i en fristående skola, där ägarintresset för vinst kan sättas framför närhets- och likvärdighetsprinciperna. Kung Kapital har genom ”privata utförare” och riskkapitalbolag gripit ägarmakten över områden där vinstintresset tidigare varit bannlyst. Frågan är när soldater i försvarsmakten görs till en vara att köpa på en vinstdrivande marknad? Att Socialdemokratin givit upp ambitionen att förändra och nöjt sig med att bara förvalta ett ekonomiskt system, som knappast kan drivas längre i kapitalistisk riktning än vad nu är fallet, är tragiskt.