Kung Kapital 3
Ännu i 1990 års Socialdemokratiska partiprogram fanns den funktionssocialistiska ambitionen kvar om att ägandets funktioner i varierande grad skulle styras och kontrolleras av den demokratiska staten, löntagarnas organisationer och konsumentmakten.
Att varje stort företag har ett samhälleligt ansvar, som Marx en gång menade har många efter honom hävdat, Galbraith, Wigforss, Meidner med flera. Löntagarfonderna kunde ses som ett försök att komma loss ur den ekonomiska rävsaxen, ägande - vinst, som slagit igen om varje antydan till vettig omfördelande planering.
Att kapitalismen drivits på in absurdum med övervinster är fortfarande i dag det stora problemet och konsekvenserna är inte bara ökande ekonomiska klyftor utan naturskövling och hotande klimatkatastrof i nära framtid. Alla försök att bättre planera inom ramen för ett nytt funktionellt ekonomiskt system förblev inlåsta i en marknadsekonomisk ordning som alltmer kommit att likna en kapitalistisk roffarekonomi utan politisk vilja till nödvändiga förändringar.
Det är olyckligt men det får inte hindra oss från att nu tänka tanken, att drivkrafterna för alla stora företags verksamheter måste vara rättvisa och ansvar. I det ligger att företag måste tjäna genuint mänskliga intressen framför kravet att bara tjäna sina aktieägare. Företagets vinster måste genom omfördelande mekanismer medverka till att överbrygga istället för att öka ekonomiska klyftor och istället för att utarma natur och miljö tillföra medel till nödvändiga klimatåtgärder.
Det har varit en folklig tanke att socialdemokratin skulle kunna gå i bräschen för nödvändiga förändringar av en ekonomisk ordning som fördelar orättvist, gör välfärdspolitik omöjlig och styr mot klimatkatastrof. Det enda säkra vi vet är att det kommer att bli allt besvärligare med tiden och att något måste göras. Socialdemokratins väg måste vara en strikt fördelningspolitik som kräver politiska beslut för ökad jämlikhet och rättvisa. Till att börja med skulle den S-ledda regeringen kunna återinföra värnskatten men nu kalla den klimatskatt och sedan också kräva ut motsvarande skatt av stora företag och banker. Behöver man stöd för en sådan politik går det att hänvisa till Gretas strejk grundad i skolk understödd av gammelfolk. Unga och gamla i kamp för framtiden är ett första steg och mellanskiktet kommer stukade att tvingas följa efter. Den funktionella, rationella och emotionella vägen är socialdemokratins väg för att detronisera Kung Kapital.