Nu vänder det mot fler soltimmar. Och nu omfamnar nästan hela samhället en berättelse om ett litet barn av Davids hus som ska göra vinternatten ljus.
Framtidstron, som julen bär bud om, är en urmyt i väst. Vi hittar spår av den överallt. För snart 100 år sedan sjöng revykungen Ernst Rolf om hur allt blir ”bättre och bättre dag för dag”. Den föreställningen formar fortsatt de flesta människors liv. Antagandet är att det egna och samhällets välstånd ständigt ökar. Att varje generation får det bättre.
Många är det också som på första parkett beskådar alla de framsteg som har gjorts under några få generationer. Världen har krympt, i flera bemärkelser. Institutioner och nationer har öppnat upp.
Nu märks dock en växande misstro mot vad framtiden bär. Vi nås ständigt av nyheter om otrygghet, svajande ekonomi och en världspolitisk ordning som inte riktigt vill hålla formen. Morgondagen har allt oftare något hotfullt över sig, med klimatförändringar och grov brottslighet.
Själva tron på framtiden har i en del sammanhang blivit kontroversiell. I klimatfrågor kan teknikoptimisten anklagas för att vara naiv och dum. Den som menar att Polisen kommer att lyckas bura in buset kan anses lika blåögd. Växande politiska rörelser, både till höger och vänster, har som grundantagande att det bli sämre och att det krävs drastiska åtgärder framöver.
Allt oftare är det även verklighetsbeskrivningen som ligger på förhandlingsbordet. En del säger att Sverige aldrig har varit tryggare. Andra det rakt motsatta. Från en del håll hörs att utvecklingen i världen – med brexit och Donald Trumps presidentskap – är av godo. Andra beskriver det närmast som att det är domedagen vi bevittnar på direktsänd tv.
Men i realiteten kanske det inte har hänt så mycket. Trots allt. Världen och Sverige har under de senaste åren inte blivit bättre, men inte heller sämre. De allra flesta har förutsättningar för att leva gott. Vissa saker går åt helt fel håll, som våldsbrottsligheten. På andra områden ser det ljusare ut, som den medicinska utvecklingen.
Globalt finns det också mycket gott att ta fasta på. Enligt en prognos från Världsbanken kommer fattigdomen i Asien i princip att utrotas under 2020-talet. I världen har fattigdomen halverats sedan 1990. Och fler barn än någonsin går i skola.
Verkligheten är motsägelsefull. Det blir bättre och sämre på samma gång. Utmaningen är att hålla ögonen på bollen eller – för att använda ett mer passande ord i juletid – stjärnan.
Det hopp som strålar i juletid bör vi fånga, och spara i en liten ask för dagar då det är ljusare ute men mörkare inne. Hopp och tro på morgondagen har tjänat oss väl under århundraden. Hopplösheten är däremot ett enda mörker.
Tänd ett ljus i jul. För hopp och framtidstro.