LIBERAL ASPEKT
Brevbärare som knackar på om det inte lyser hos någon som är ensam. Gula postdiligensbussar som kuskar runt på landsbygden och bär både post och passagerare, och som fortsätter rulla trots förlustsiffror.
I Dagens Nyheters reportage (19/1) tecknas en fin bild av den betydelse postväsendet haft genom åren. Här beskrivs också den svåra strukturomvandling som posten genomgått de senaste decennierna, och som tagit sig uttryck i “privatisering”, höjda porton och nedlagda postkontor. “Du får tycka vad du vill. Det är iallafall ingen riktig post!”, som den ilskne mannen på gatan uttryckte det i Roy Anderssons reklamfilmer från tidigt 2000-tal, efter att ha hämtat ut paketen på macken.
Det hade han kanske rätt i, men värre skulle det bli. Postnords vd Annemarie Gardshol vill att brev ska delas ut varannan dag och att företaget ska få tre dagar på sig att leverera ett brev. De senaste årens miljardförluster kommer enligt prognoser att bli ännu större om inget görs.
Den lönsamma brevverksamheten minskar, samtidigt som den växande paketmarknaden präglas av mycket små marginaler och knivskarp konkurrens från företag som inte behöver ägna sig åt samhällsservice.
Det är inte långsiktigt hållbart. Men man måste inte för den sakens skull tycka att den så kallade privatiseringen som genomfördes av Bildt-regeringen 1993 var dålig. Konkurrens har varit välgörande även i logistiksektorn, och statliga monopol ska inte existera bara för att gynna statskassan.
Privatiseringen var inte heller en fullständig privatisering, utan en avmonopolisering. Posten var och är statligt ägt. Fast sedan 2008 samägd med danska staten – en reform som förtjänar desto mer kritik.
Det är nämligen inte helt klart vad Alliansregeringen tänkte sig att bildandet av Postnord skulle åstadkomma. Stordriftsfördelar fanns redan i den svenska delen. Styrningen av statliga bolag är ofta besvärlig redan utan att två regeringar – inte sällan av skiftande färger – ska komma överens.
Det har också visat sig att den danska posten led av stora effektivitetsproblem, som kostat stora summor och fortfarande påverkar verksamheten. Bråk om vem som ska ta notan har lett till att Postnord dränerats på kapital, vilket ytterligare försvårat bolagets omställning.
När både strukturomvandling och danska kostnader nu ska hanteras är det viktigt att inte glömma bort att företaget har ett samhällsuppdrag i botten. Ekonomiska förluster i Postnord kan vara acceptabla om de uppstår som en konsekvens av att samhällsservicen upprätthålls även i avlägsna landsändar.
Det finns dock inga skäl till att skattebetalare ska subventionera politiska äventyr. Inte heller att konkurrensen från privata budföretag i större städer ska leda till att glesbygdsinvånare – som invånarna i Ramsjö i Hälsingland gjort – måste åka sex mil för att hämta ett paket.
Brevutdelning varannan dag är möjligen en rimlig förändring även oaktat Postnords situation i övrigt. Och vi bör kanske inte förvänta oss gula diligenser eller brevbärare som botar ensamhet. Men även den som bor på den avlägsna landsbygden måste kunna lita på att posten kommer fram.