KRÖNIKA
Ibland faller jag tillbaka i min gamla yrkesroll som ansvarig utgivare och tänker: hur skulle jag ha gjort?
Förra veckan var några medier snabba att publicera namn på de två unga kvinnor, 18 och 20 år, som tingsrätten dömde till livstids fängelse för ett synnerligen hänsynslöst mord på en jämnårig kvinna i Vetlanda.
Domen överklagades, och det är inte alls säkert att den står fast efter hovrättens granskning. Blir någon av kvinnorna, eller båda, friade är de genom namnpubliceringen redan dömda. Det går aldrig att sudda bort.
Kvällstidningarna, DN, Göteborgs-Posten och Vetlanda-Posten, var de som så vitt jag vet publicerade namn, ålder och bild på de dömda, när domen föll.
Som utgivare går det aldrig att vara snabb på avtryckaren. Publiceringar av den här digniteten kräver djup eftertanke, och man måste kunna se runt hörnet vad den kan få för följder.
Som utgivare ansvarar du för varje publicering. Inte bara redaktionellt material, utan även annonser. Du är ensam i ditt beslut även om det alltid finns kunnig jurist att rådfråga liksom kloka medarbetare.
I min regelbok för namnpublicering är livstids straff fog för namnpublicering. Skulle jag då ha släppt namn och bild på de dömda kvinnorna?
Nej, det hade jag inte gjort. För det finns alltid undantag.
I det här fallet handlar det om två väldigt unga personer. De kommer från en mindre ort. De kanske har småsyskon och föräldrar på orten, vilket jag inte vet, men som jag som utgivare definitivt hade tagit reda på, innan jag fattat något som helst beslut. De straffas också av en publicering.
Kvinnorna är dessutom bara dömda i den första instansen. Det är viktigt att komma ihåg. Om jag över huvud taget hade funderat på publicering hade jag väntat fram till nästa dom.
Allmänintresse är ett ord som ofta används av utgivare. Det är lätt att gömma sig bakom det ordet. Jag har själv vid flera tillfällen använt det som skäl för publicering.
Vetlanda-Posten har som huvudregel att inte namnpublicera dömda brottslingar av hänsyn till oskyldiga närstående. Ändå gjorde de det denna gång. Tidningens utgivare, Johan Hedberg, skriver i en kommentar att rättsfallet är unikt i svensk kriminalhistoria, har fått enorm uppmärksamhet och berört väldigt många människor.
I Vetlanda bor det 27 673 invånare. Man kan kanske hävda att alla visste vilka de dömda kvinnorna är. På mindre orter sprids sådana här saker fort. Men ändå, alla är inte alla, vilket vi också måste tänka på.
Jag säger inte att Vetlanda-Posten, eller de andra som publicerade gjorde fel. Varje utgivare tar sitt eget beslut. Om det är rätt eller fel avgör medieombudsmannen, vid en eventuell granskning.