REPLIK
Det är sant att riksdagen beslutade om rasbiologiska institutet. Men ledaren fokuserade inte på det, utan på enskilda exempel av extrema perioder, i Bondeförbundets fall av rasbiologi och antisemitism.
I den Augustprisnominerade boken "Sverige och Förintelsen" skriver historikerna Mattias Tydén och Ingvar Svanberg: "Bortsett från de marginella svenska nazistpartierna var det bondeförbundet som sedan 1920-talet starkast tagit till sig de rasbiologiska föreställningarna." Bondeförbundets partiprogram från 1933 fastslog exempelvis att "den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement" var en nationell uppgift.
Och i den statliga utredningen "Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975" skriver Tydén på sidan 152 följande: "Vid sidan av nazisterna torde bondeförbundet vara det enda svenska parti som infogade rastänkandet i sitt partiprogram."
Det skrivs vidare att "rastänkandet hos högern var en ”avledd värdering ur det ‘nationella’” men att den knappast sattes in ett ideologiskt system. Bonderörelsen fogade däremot in rasismen i sin ideologi genom att låta den motivera en av sina huvudpunkter: idealiseringen av bondeklassen."
Carl-Erik Nilssons historiska utläggning beskriver rasbiologiska institutets tillkomst helt korrekt. Men diskussionen om betydelsen av partiers extrema arv lämnas därhän. Det är synd. Alla partiers historik bör belysas, inte minst för att klargöra ställningstaganden bland dagens partier.