REPLIK
Carl-Erik Nilsson går i GT tillrätta med den okunnighet som han säger råder om den svenska rasbiologins historia. Han nämner bland annat, att motionen om inrättandet av ett rasbiologiskt institut skrevs av socialdemokraten Alfred Petrén. Nilsson nämner även liberalen Mauritz Hellberg som en av undertecknarna av motionen.
Däremot nämner Nilsson av någon anledning inte, att Petrén skrev motionen tillsammans med bondeförbundaren Nils Wohlin. Motionen 1920 blev för övrigt undertecknad tillexempel av Arvid Lindman och Hjalmar Branting innan beslut togs 1921.
Institutet inrättades alltså för att bevara den svenska högre stående rasen om vars "renhet" man tyckte sig finna bevis för redan hos Tacitus på 100-talet.
Som tillhörande en lägre ras, som Sverige skulle skyddas från, har jag ibland ställt mig frågan om jag blivit insläppt i det förlovade landet tio år tidigare än som nu skedde - alltså 1942.
Bondeförbundet, som Nilsson försöker "oskyldigförklara", skrev tillexempel i sitt partiprogram 1933: "Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling".
Bondeförbundet var alltså helt enigt med Herman Lundborg, som blev rasbiologiska institutets första föreståndare: "En blandning mellan svensk befolkning, finnar och lappar, som äro av mongoliskt ursprung är avrådlig..."
Det är alltså föga troligt att jag blivit mottagen i Sverige tio år tidigare, eftersom jag enligt den svenska vetenskapens beskrivningen skulle vara "inbunden, grubblande, envis, ja tjurig, över huvud en människa med föga livsglädje och gemyt..."
Man har alltså inte alltid haft det så lätt bland alla svenska muntergökar!
Fotnot: Ovanstående uppgifter är hämtade ur Maja Hagermans bok "Det rena landet", som jag finner minst lika trovärdiga som Carl-Erik Nilssons.