LIBERAL ASPEKT
Om man läser lagtext som fan läser bibeln är en anslagstavla det enda som krävs när en myndighet ska anställa personal.
Svenska myndigheter visar gång på gång att de hittar kryphål i lagarna som gäller för att anställa och säga upp personal. Den här gången är det rekryterare på Regeringskansliet som har försökt åla sig igenom nätet, men fastnade halvvägs när DN avslöjade att myndigheten, sedan 2020, har annonserat ut 150 tjänster endast via en ensam surfplatta nere i receptionen (26/2).
Situationen skulle ha kunnat vara en tentafråga på juristprogrammet: “Gjorde myndigheten rätt?”
Man skulle kunna argumentera för det: Enligt en av paragraferna i anställningsförordningen är allt som behövs för att utlysa en tjänst en lapp på “dess anslagstavla”, precis som det gick till när Anna Kinberg-Batra rekryterade en av sina nära vänner till tjänsten som planeringschef på Länsstyrelsen i Stockholm.
Numera finns det gott om digitala anslagstavlor, och där skulle man kunna argumentera för att surfplattan i Regeringskansliets reception var just en sådan. Men: en del av lagtexten säger också att myndigheten, om det inte finns särskilda skäl, ska sätta in annonser i “inrikes tidningar”. Här skulle man kunna argumentera för att det inte fanns särskilda skäl. Sedan dyker, som så ofta, det luddiga ordet “bör” upp. Det lagen säger att man “bör” göra är att annonsera i myndighetens personaltidning.
Det är även förvånande att annonserna inte verkar ha nått någon utanför Regeringskansliet. Av 5 000 anställda skulle man ju kunna tänka sig att en hel del har vänner eller tidigare kolleger som är sugna på att byta jobb. Det är trots allt ofta så som det går till numera: Att en redan anställd tipsar om en intressant kandidat. Enligt DN:s granskning har dock bara en eller två personer sökt för de flesta av de 150 tjänster som annonserats på surfplattan, och dessa har ofta haft tidsbegränsade tjänster eller gjort praktik på myndigheten innan. Granskningen visar också att samtliga sökande har fått tjänsten.
Regeringskansliet har helt uppenbart misskött sina rekryteringsprocesser. Det borde vara en påminnelse till politikerna som sitter där, om att lagen för hur rekryteringen till en myndighet ska gå till behöver uppdateras. Senast det gjordes var 1989 – långt före surfplattor och passerkort.