Jonas Norberg och Per-Anders Jande (JP) från organisationen Svensk mat- och miljöinformation hävdar att den enda möjlighet som står till buds för svenska konsumenter som vill minska sin miljöpåverkan är att kraftigt dra ned på sin konsumtion av kött och ersätta den med bönor.
Frågan om mat och klimat är dessvärre mer komplex än så och att jämföra bönor och kött på tallriken är som att jämföra äpplen och päron.
I Sverige har vi unika möjligheter att på ett hållbart sätt föda upp djur som är klimateffektiva och samtidigt nyttiga för alla de insekter och arter som lever i de hotade betesmarkerna. Enligt Naturvårdsverket och Jordbruksverket är antalet djur för naturbetesmarker för litet och bör öka. I dag finns 1,5 miljoner nötkreatur som håller landskapet öppet och jordarna bördiga och det räcker inte.
Vi har också friska djur, en växtodling med låga lustgasutsläpp och effektiv gödselhantering som minskar metanutsläppen. Det gör att skillnaden mellan en köttbit från Sverige och en från Irland, Polen, Tyskland eller Brasilien – de länder som vi importerar mest kött från – blir enorm.
Produktionen i dessa länder ger omkring 40 procent större utsläpp än den svenska, enligt en rapport av Lesschen. Även om osäkerheten i den här typen av rapporter är stor, precis som författarna skriver, så är också skillnaderna mellan regioner i världen och mellan länder i EU stora. Det är precis det forskarna vill peka på.
Men det största misstaget debattörerna gör är att bortse från den stora andelen vall, det vill säga gräs, som odlas i Sverige. Alternativet för dessa marker är inte att odla bönor, det är i många fall att plantera skog.
Nästan hälften av jordbruksmarken är vall och den behövs för att hålla markerna bördiga. Samtidigt binder dessa gräsmarker massor med koldioxid, ungefär 3 miljoner ton CO2/år. Odlingen av vall och skötsel av betesmarker är ett kretsloppsbaserat produktionssystem där idisslarna behövs för att systemet ska fungera. Vallen skördas och förädlas till ensilage eller hö som djuren äter under vintern.
Att svenska kor bara äter soja från Brasilien är en myt och debattörerna visar stor okunskap om den svenska boskapens foderstater.
När vi ser till hur jordbruket kan bidra till att klimatmålen uppnås är det viktigt att inte stirra sig blind på köttkonsumtionen. Jordbruket är en del av ett naturligt kretslopp och den primära ingången till produktion är fotosyntesen. Som sektor är vi ännu ensamma om att kunna binda och lagra mer koldioxid från atmosfären under primärproduktionen. Genom en ökad produktion av hållbart producerad mat från svenska gårdar och av råvaror för energi- och industriproduktion kan jordbruket snabba på samhällets omställning från fossilberoende till biobaserat och kretsloppsbaserat.
Vi söker alla efter enkla och snabba lösningar på våra dagliga utmaningar men den stora frågan handlar inte om kött eller bönor utan om hur vi ställer om till fossilfritt.