Eva Bofride är så sugen på att hitta anledningar att kritisera mig att hon slarvar med läsningen. Jag sa aldrig att det var just Annie Lööf (C) som pratade om DDR och 70-tal. Jag sa att ”svunna tider är något som till exempel Annie Lööf (C) får en känsla av när hon ska förhålla sig till utredningsuppdraget...”.
I meningen därefter skriver jag ”en doft av 70-talet” och ”DDR” är begrepp som flugit genom luften och Jan Björklund skrek i riksdagens talarstol när han ställde frågor till statsminister Stefan Löfven (S)...”. Jag klistrar inte DDR-begreppet på just Annie Lööf (C). Jag är väl medveten om att det är Håkan Tenelius, näringspolitisk chef för Vårdföretagarna, som pratat om DDR.
Varför Eva Bofride är så sugen att klistra på mig en stämpel av att vara fel ute, eller dåligt påläst, kan vi ju spekulera om länge. I samma ledare skriver Eva Bofride om lättkränkthet och det är lite oklart vad hon vill ha sagt. Om varje försök att bemöta enligt min uppfattning felaktiga alternativt överdrivna påståenden faller under begreppen ”ständigt kränkt” får vi ett riktigt knepigt debattklimat.