Gotlänningens ledarsida med Eva Bofride som skribent gick nyligen vilse i färjeprisfrågan då hon gjorde mycket märkliga jämförelser mellan färjepriser och tågpriser med felaktiga avstånd med mera.
Trots att olika skribenter försökt få Eva Bofride på rätt kurs den senaste tiden så fortsätter Eva nu rakt in i dimman. Eva skriver: ”om vi onyanserat kräver vägpriser kanske vi får det men på bekostnad av det koncept som gäller och som gett oss den trafik vi har i dag. Då kan vi inte gärna ångra oss och säga att det inte var så vi menade.”
Vi kan ta en liten titt i backspegeln. På -40 talet beslutade Sveriges riksdag att större svenska öar skulle anslutas till det svenska vägnätet på lika villkor som övriga landet. Vägverket ordnade med avgiftsfria bilfärjor. Gotland glömdes bort. På -40 , -50 och -60 talet byggdes det moderna Sverige.
Gigantiska infrastruktursatsningar genomfördes. Sveriges konkurrenskraft skulle stärkas. Vad hände med Gotland? Hur mycket satsades på ”vägen” mellan Gotland och fastlandet? Svar: Inte en enda krona….
Med dagens penningvärde så kan man säga att staten är ”skyldig” det gotländska samhället cirka 10 miljarder på grund av uteblivna satsningar under 25 år.
Det skulle räcka till rejäla färjeprissänkningar eller till vägpriser i flera decennier framåt. Det protesterades även i slutet av -60 talet här på ön. Gotlänningarna ställde krav på att ”vägpriser” skulle införas. Det gav resultat.
I början på 1970-talet satsade staten pengar för att färjepriserna skulle kunna sänkas. Det går att påverka. Under de 27 år som jag har bott på Gotland så har jag lärt känna gotlänningen som en orädd och framåt person.
Repliken som Eva Bofride skriver den 17/4 i GT andas däremot ängslighet och räddhågsenhet. Det Eva säger mellan raderna är att om vi gotlänningar ställer rättmätiga krav på lika villkor som övriga Sverige så kommer vi att få en återgång till långsamma färjor. Varför denna defensiva hållning?
Det är mod och framåtanda som har förändrat världen. Rädsla däremot leder till tillbakagång. Istället för konstiga prisjämförelser och räddhågsenhet så borde ledarsidan på Gotlänningen hjälpa till med att få våra ledande politiker att agera på ett kraftfullt och bestämt sätt gentemot regering och riksdag. Men det brådskar. Vänsterpartiet som i dag har ett stort inflytande inom svensk politik vill satsa 200 miljoner på sänkta färjepriser 2015 och 200 miljoner 2016. Vänsterpartiet behöver stöttning från Region Gotland NU!