Prästen som Eva Bofride svartmålat i den ena ledarartikeln efter den andra, ett monster efter hennes sätt att se. Han är också en människa med rätt att prövas av behörig instans. Att domkapitlet skulle vara fel instans och utredningen bristfällig, det får stå för henne. Om det första har hon fel och om det andra vet hon ingenting. Utredningen är inte offentlig.
Flickorna kom till kyrkan helt frivilligt, i en stor, helt oorganiserad ungdomsverksamhet. Han utnyttjade möjligheten. Helt oacceptabelt, det understryker jag. Han avgick som präst och lämnade Gotland. Fortsatte att ha sms- kontakt med flickorna, trodde väl att de var vänner.
Efter sju år prövar domkapitlet om mannen kan återfå rätten att vara präst. Man finner enhälligt att det kan han. Människor kan ändra sig, deras förhållanden kan bli annorlunda. Skit går att tvätta bort, den kan inte smeta på för alltid.
Hur lycklig blir den som får ta hämnd på någon som gjort orätt för länge sen? Att den som utsätts för det offentliga gatloppet mår mycket dåligt, det är lätt att förstå. Kan det lugna Eva Bofride att han inte har prästtjänst? Vi som känner den här prästen blir mycket glada om han nån gång kommer på besök till Gotland.