LIBERAL ASPEKT
För första gången har en regering fällts av riksdagen. Misstroendeomröstningen mot statsminister Stefan Löfven (S) bifölls på måndagsförmiddagen (21/6) med 181 röster. Löfven måste nu inom en vecka bestämma om han vill avgå – vilket skulle leda till nya talmansrundor och möjligen en ny regering – eller att utlysa extra val.
Att talmansrundor skulle resultera i en ny Löfven-regering går inte att utesluta, men den kommer i så fall inte att kunna tillträda utan förhållandevis kraftiga omsvängningar av något eller några av de inblandade partierna. Vänsterpartiet har ingen anledning att släppa fram en ny Löfven-regering, om inte S, MP och C – Liberalerna har redan lämnat samarbetet – släpper in partiet för förhandlingar.
Det skulle de förstås kunna göra, men Centerpartiet har samtidigt investerat mycket i att hålla "ytterkantspartierna”, det vill säga Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, borta från inflytande. Att ta in Vänsterpartiet i ett nytt januarisamarbete vore att erkänna att strategin om "lösningar i den breda mitten”, som C-ledaren Annie Lööf uttrycker det, inte var hållbar. De liberala reformer som Centerpartiet och Liberalerna förhandlat till sig – förslaget om förändrad hyressättning inräknat – skulle också bli kraftigt urvattnade om Vänsterpartiet blev en del av konstellationen.
Januariavtalet var ett försök att skapa ett mittenblock, och att använda de liberala partiernas position som en hävstång för liberala reformer. Det fungerade ett tag och till viss del, men aldrig riktigt fullt ut.
Partierna utanför januarisamarbetet har vid flera tillfällen brutit ur budgetposter och skickat pengarna till kommunerna. Reformen av arbetsförmedlingen drogs tillbaka efter hot från oppositionen. Därtill har Socialdemokraterna på egen hand förhalat eller vattnat ur förslag. Förändringarna av arbetsrätten blev inte så stora som C och L hoppats, och någon bred skattereform blir inte av över huvud taget. Det är bland annat detta som gjort att Liberalerna beslutat sig för att arbeta för en borgerlig regering inför nästa val.
Annie Lööf och C har valt en annan väg. Det finns uppenbarligen många liberala väljare som stödjer det beslutet. Men som Liberalernas Nyamko Sabuni påpekade på sin pressträff bör Centerpartiet i så fall erkänna att januariavtalet är dött, att Vänsterpartiets medverkan är en förutsättning för ytterligare en Löfven-regering, och agera därefter.
Riksdagen har med all önskvärd tydlighet visat att det inte finns något mittenblock eller något passivt regeringsunderlag att förlita sig på.