Inrikes oroligheter i Chile gjorde att landet avsvor sig värdskapet för ett toppmöte om klimatet i början av december. Spanien erbjöd sig raskt att ta över, på samma datum. Smidigt för somliga kanske. Men det innebär bryderier för en ung känd svensk klimataktivist som av ideologiska skäl seglat över Atlanten för att kampanja i Nord- och Sydamerika. Hon klagar sin nöd på sociala medier och ber om hjälp att ta sig över Atlanten åt andra hållet, för att kunna vara med på mötet.

Hon är inte ensam om att ha fått detta problem. El Pais berättar om 36 unga européer som också skulle till klimattoppmötet i Chile. När båten de seglade med lade till i Brasilien nåddes de av beskedet att mötet flyttats från Chile till Spanien. Enligt The Guardian vållade beskedet både chock och tårar.

Att man ska gå före och vara ett gott föredöme anförs ofta i klimatfrågan. Vad har de unga klimataktivisterna lyckats åskådliggöra? Jo, för det första att det ibland finns goda skäl att göra långa resor, annars skulle de väl inte ha gett sig i väg på sina mödosamma resor. Och för det andra att det enda fungerande alternativet för dessa resor är att flyga. De 36 klimataktivisterna avseglade från Nederländerna i början av oktober, två månader innan det möte till vilket de var på väg var avsett att äga rum.

Man behöver inte vara en förnekare av global uppvärmning för att bli bekymrad över att det finns en sådan utbredd beredskap att kasta sans och vett överbord. Ja, till och med demokratin är somliga beredda att ersätta med en global despoti för klimatets bästa, trots att det borde vara tämligen tydligt att diktaturer har usla meriter när det gäller miljöfrågor, jämfört med demokratierna med partier och politiker som behöver väljare.

Bekymrad blir jag också över att de sex religiösa ledare har släppts, som Säpo, migrationsdomstolen och regeringen beslutat borde utvisas med hänvisning till rikets säkerhet. Utvisningarna anses inte kunna genomföras eftersom de sex männen riskerar att utsättas för hot och förföljelser i sina hemländer. Är det en rimlig prioritering, att släppa dem och låta dem stanna i landet, när det handlar om rikets säkerhet?

Än mer bekymrad blir jag när SVT Gävleborg rapporterar hur församlingsmedlemmarna hälsar den släppte Gävleimamen "som en rockstjärna".

Men missmodet blir som störst när SVT Nyheter Gävleborgs ansvariga utgivare Joanna Wågström beskriver anklagelserna mot Gävleimamen som "svepande". Är de? Jag har ingen aning. Skälen är hemliga. Men SVT Gävleborg tycks ha sin uppfattning klar.