LIBERAL ASPEKT
Efter säkerhetskonferensen i München står det klart: Vi lever i en ny världsordning.
Den ryske revolutionären Lenin sa att det finns årtionden där inget händer, och veckor där årtionden händer. Samma logik säger att det finns timmar där år sker. Den amerikanske vicepresidenten JD Vance höll ett blott 20 minuter långt tal vid årets säkerhetskonferens i München, men lämnade årtionden av säkerhetspolitik bakom sig. Andemeningen var tydlig: Sverige och Europa står ensamma i en osäker värld.
Hotet mot Europas demokrati och yttrandefrihet kom från Europas politiker – inte från Putins invasionskrig i Ukraina. Det var budskapet från JD Vance. Bisarrt. Visst, hans exempel har bäring. Att Rumänien ska ha omval på grund av ryska påverkansoperationer är oroväckande. Att ogiltigförklara folkets röster är farligt. Att en svensk domstol kom fram till att koranbränningarna under hösten 2023 var hets mot folkgrupp nämndes också – ingalunda självklart beslut.
Men de kom från en man vars chef, Donald Trump, vägrat erkänna valförlusten i det amerikanska valet 2020 och som dragit tillbaka personskyddet för meningsmotståndare, vilket får färre att våga yttra sig. Hyckleri, helt enkelt.
Att Europa skakas av vicepresidentens tal beror på syftet med konferensen i München. Det skulle vara ett forum för jänkare och européer att mötas och skapa stabilitet. För säkerhetsförsäkringar att förtydligas, allierade att mötas och löften att upprepas. Ta Natos artikel 5, som nämner att länder ska komma till varandras försvar vid en attack med nödvändiga medel, däribland militära medel. Vad är en “attack”, och vad är “nödvändigt”? Det är där Säkerhetskonferensen i München kommer in. Ett sätt att ingjuta trygghet i de pappersprodukter som avtal ofrånkomligen är.
När JD Vance väljer att lägga merparten av sitt tal på bristerna i den europeiska demokratin lämnar det stora svallvågor efter sig på den säkerhetspolitiska arenan. Frågorna hopar sig, i en tid där det är krig i Europa. Kan man lita på amerikanerna? Är vi säkra?
Ur lärdomarna från andra världskrigets fasor skapades den regelbaserade världsordningen, som att nationer inte kan ta land från varandra med våld. Efter kalla krigets slut sträckte den sig ut över stora delar världen. Systemet på ett antal överenskommelser, en slags “säkerhetsarkitektur”, där USA stod för merparten av bjälkarna.
Men inte längre. Amerikanarna förhandlar fred med Ryssland utan varken européer eller ukrainare vid bordet.
Enligt somliga sade Vance några sanningens ord. Men de som höjer blicken ser summan av det hela: Ett USA som svikit sina allierade och startat fredsförhandlingar med Rysslands fascistregim, utan att Ukraina får vara med. För Sverige och Europa kvarstår det bara att rusta upp. Oavsett vad man tycker: Europa står ensamt, och måste lära sig stå på egna ben. Kosta vad det kosta vill.