Du måste kunna lita på vården! Det kan låta så självklart, men för en socialdemokrat är det ett löfte som förpliktigar. Tillgängligheten måste öka, personalens villkor förbättras och den psykiska ohälsan måste motas. Alla tre områdena är kostsamma, det är helt riktigt, men i ärlighetens namn: vi har inte råd att avstå. Att investera i sjukvården, så att fler får vård på rätt nivå och i tid, och möts av personal med goda arbetsvillkor, är att investera i framtiden, och i varandra.

Här på Gotland är vi lyckligt lottade, tillgängligheten är god och tack vare personalens enastående insatser, presterar Gotland väl i nationella mätningar. Det är dock inget att ta för givet, det kräver fortsatta prioriteringar av resurser.

I närtid får Gotland - tack vare den så kallade kostnadsutjämningen - ett välbehövligt tillskott om cirka 90 miljoner kronor. Det är resurser som man politiskt kan prioritera på olika sätt. Jag är väldigt stolt över att vi socialdemokrater föreslår att delar av tillskottet används för förstärkning i välfärden.

Att öka tillgängligheten, såväl på våra vårdcentraler som genom att bemanna en ambulans till, är väl använda pengar, så även att kunna anställa fler för att möta gotlänningarnas behov.

I dag säger de flesta partier att de vill prioritera välfärden, men när de olika budgetförslagen synas framstår saker och ting i ett lite annat ljus. Det mest brännande exemplet är väl Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch-Thor, som med emfas engagerade sig i Rosa bandet och bröstcancerforskning, men samtidigt står bakom ett budgetförslag där mammografin avgiftsbeläggs.

Tillgången till välfärd av god kvalitet, vård när du som bäst behöver den, får inte falla på resurser, vare sig hos dig som en enskild eller hos oss gemensamt. När vi investerar i vår gemensamma välfärd, bygger vi ett starkare samhälle, ett tryggare Sverige. Precis vad som behövs i tider som dessa.

Resurstillskottet Gotland får i kostnadsutjämningen är oerhört välkommet, men det räcker inte. Alla vi som värnar Gotland och har tillgång till nationella forum, måste fortsätta driva en ö-faktor. De extrakostnader Gotland har i och med att vi är en ö, måste kompenseras. Allt annat är orimligt.

Jag räds inte vare sig besparingar eller effektiviseringar där så krävs, men det finns gränser för vad som är hållbart. Jag tror att vi måste vara varsamma, både ifråga om den kvalitet gotländsk välfärd levererar, men också ifråga om vad vi kräver av personalen. Det vi vill behålla, måste vi vara rädda om, och investera i.