Krönika
Sveriges kommuner och landsting ansvarar för ryggraden i vår välfärd. Från det vi föds till förskola, skola, sjukvård och äldreomsorg. Nu hotas de. Redan nästa år kan 30–50 kommuner stå i djup kris och massor av andra tvingas göra drastiska nedskärningar av den service de erbjuder. Redan i dag skär kommunerna ner på nyrekryteringar av personal. Inte på grund av brist på arbetsuppgifter - utan av brist på pengar. Samtidigt med att den svenska statens nettotillgångar överstiger 1 000 miljarder kronor.
Statsskulden är rekordlåg och understiger 35 procent. Vida lägre jämfört med andra länder. Vi har byggt upp de starka statsfinanserna för att ha som buffert när sämre tider hotar. Nu är de sämre tiderna här samtidigt som demografin reser nya krav. Andelen barn och åldringar växer, det vill säga de grupper som kräver mera av kommunerna. Samtidigt ökar inte antalet skattebetalare lika snabbt som tidigare. På sex år kommer, bara för att behålla dagens ofta för låga standard, kommunerna behöva tillföras 90 miljarder kronor. Ihop med ökade försvarsutgifter med mera borde detta totalt utesluta de brunblåa partiernas krav på stora skattesänkningar.
Det finns förvisso självförvållade problem i sektorn. Betänk hur Moderaterna påhejade av Busch Thors kristdemokratiska ledare i Stockholm brände 60 miljarder kronor i världens dyraste sjukhus. Och nu kommer ytterligare nedskärningar med 250 läkare och 350 sjukvårdbiträden. Tror ens KD ledningen på löftena att vården inte ska bli sämre och köerna inte bli längre? KD ledda Apotekstjänst förlängde också köerna. Flera rika kommuner som Danderyd och Nacka har hållit för låga skatter genom att sälja ut bostäder, mark, skolor med mera. Notan kommer nu i form av extrema hyreskostnader som ofta baseras på avkastningskrav på bortåt 15 procent.
Behovet av att öka generella överföringar från staten till kommunerna var också ett genomgående tema på ett seminarium av den fackliga tankesmedjan Katalys. Budskapet var glasklart ifrån Nordeas chefsekonom, kommunförbundets expert, fackets ekonomer till mörkblåa ledarredaktionen i Dagen industri. Penningpolitik fungerar inte längre vid nollräntor. Vid förra krisen fanns ett utrymme på bortåt fem procent att sänka till noll. Nu måste budgetpolitiken dra lasset. Problemet då verkar bli Centerpartiet. För till skillnad från andra partier har C bara en enda ekonom som dessutom har en total övertro på att marknadskrafterna ska lösa alla problem. Han har redan förstört Arbetsförmedlingen. Ska han och C också få förstöra andra viktiga element i välfärden?