LIBERAL DEBATT
Jag deltog som åhörare i ett möte arrangerat av Hoburgs hembygdsförening, där Anna Hrdlicka representerade Liberalerna Gotland. Utöver Anna så deltog Thomas Karlström (S), Tomas Rådkvist (MP) och Johan Malmros (C). Ledande företrädare för föreningen var Jan Thiele som ledde diskussionen, och Harald Stjerne vice ordförande i föreningen.
Hoburgs Hembygdsförening ville på mötet presentera en studiecirkels kartläggning av markägarnas folkbokföringsadresser, och diskutera vad detta kunde innebära för jordbruket och självförsörjning på södra Gotland.
Enligt en beskrivning så har man markerat fastigheter ägda av personer folkbokförda på Gotland med grön färg, är ägaren folkbokförd på fastlandet så blev det röd färg. Kyrkans mark markerades också, med gul färg.
Anna Hrdlicka inledde diskussionsdelen med att fråga vilka jordbruksrelaterade problem som kunde gestaltas med hjälp av kartan. Ingen av studiecirkelföreträdarna kunde besvara frågan. Kartstudiecirkeln skulle enligt uppgift fortsätta att arbeta, och Anna menade att en kartläggning av hur mark klassad som jordbruksmark verkligen användes, skulle vara av intresse.
Genom publikinlägg och frågor vreds därefter samtalet till att kritisera länsstyrelsens tillämpning av jordförvärvslagen. Flera debattörer menade med hänvisning till ett (1) exempel att det var väl känt att just fastlandsägda jordbruksfastigheter lämnades för fäfot, och att det visade att länsstyrelsen inte skötte sin uppgift.
Debatten saknade en moderator, framför allt en av de ledande företrädare var mycket hätsk i sina kommentarer både mot "fastlänningar" och de närvarande politikerna. Exempelvis försökte Centerpartiets Johan Malmros starta en bredare diskussion kring vad som kunde stärka de lokalboende och motverka gentrifiering.
Men detta avfärdades som en flykt från ämnet. Fastlänningars markägande var huvudfrågan. Med enstaka undantag föreföll detta vara en åsikt som delades av de övriga närvarande.
Detta var ett havererat möte. De lokalpolitiska företrädarna, framförallt MP + C + L, försökte få debatten att handla om vad som var lokalpolitiskt möjligt och rimligt, men möttes av hån och förklenande omdömen.
Majoriteten av mötesdeltagarna hade en "färdig lösning" och önskade en entydig acceptans av denna lösning. Att inte bejaka denna lösning tolkades som elitens förakt för folket.
Detta är ett problem. Vi som är lokalpolitiskt intresserade blir allt färre, och med stämningarna från möten som dessa lär vi inte bli fler. För att bli fler, vilket är nödvändigt om inte demokratin ska haverera, behöver vi lära oss att möta debatter där orimligt förenklade lösningar presenteras.
Frågan är hur detta kan göras, utan att samtidigt göra problemlösningen så komplex att den skrämmer bort dem som skulle kunna ha varit intresserade av politiskt arbete. Jag har just nu inget svar.